Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
410
Herman Brulin
Förhållandena fingo tills vidare sin reglering genom
sändebudskonferensens i Konstantinopel protokoll af d. 5 april 1886.
hvarigenom fursten af Bulgarien fick sig uppdraget generalgu
vernörskapet öfver Öst-Rumelien »i enlighet med
Berlin-traktatens art. 17». Formellt var alltså fördragets helgd sauverad,
Öst-Runielien var fortfarande en turkisk provins, om ock med
samma styresman som furstendömet Bulgarien, och dennes
generalguvernörsmandat skulle hvart femte år underkastas
sultanens och makternas pröfning. Men i hvad mån bulgarerna
själfva betraktade Berlin-traktatens östrumeliska arrangement
som bestående, fick fem dagar senare ett tydligt uttryck, i det
att furst Alexander då helt obesvärad t påbjöd förrättande af
val i Öst-Rumelien af representanter i Bulgariens sobranje. I
själfva verket har föreningen mellan länderna utsträckts till
fullständig sammansmältning på så godt som alla det
offentliga lifvets områden, i regering och folkrepresentation, i
förvaltning och rättskipning likaväl som i härväsen och finanser,
i post, telegraf, skolväsen och bankorganisation, allt detta utan
formlig förändring af Konstantinopel-protokollet och alltså ocksä
af Berlintraktaten.
Så mycket vann dock Ryssland, att föreningens
otillfredsställande form kunde användas som ett vapen mot furst
Alexanders person. Här behöfver ej utförligt påminnas om den
spännande raden af händelser från den bulgariska krisens
kulminationsperiod 1886—87: furst Alexanders störtande d. 21
aug. 1886, den raska kontrarevolutionen och hans återförande
i triumf, hans fåfänga försök att försona tsaren och hans
därpå följande abdikation; och därefter regentskapstiden, då
Stambolov, kringhvärfd af ryska eller russofila intriger,
sammansvärjningar och myterier, höll Rysslands diplomati stången,
medan detta land säkerligen endast genom Englands och
Österrikes bestämda hållning afhölls från att återställa »lagligheten»
genom en militärisk ockupation.
Hvad som i detta sammanhang närmast är af intresse är
det sätt, hvarpå bulgarerna gjorde slut på provisoriet. D. 7
juli 1887 skredo de till nytt fursteval, korande prins Ferdinand
af Koburg till sin härskare. Af de erforderliga villkoren för
valets giltighet, samtliga stormakters bifall och sultanens
bekräftelse, gafs intetdera och var intetdera att hoppas på, men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
