Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Berlin-traktatens förfall
411
utan hänsyn därtill begaf sig den nyvalde fursten i aug. till
Bulgarien och öfvertog regeringen. Alltså en ny och uppenbar
öfverträdelse af fördragets otvetydiga föreskrift!
Nu som förut fann den kränkta rätten sin främste målsman
i Ryssland, denna gång understödt af Frankrike och Tyskland.
Men alla dess försök att åvägabringa en intervention till
furst Ferdinands aflägsnande strandade på Englands,
Österrikes och Italiens motstånd, och hela aktionen för laglighetens
återställande resulterade till slut i ett telegram från storvisiren
till bulgariske ministerpresidenten Stambolov i mars 1888,
påpekande det olagliga och mot Berlin-traktaten stridande i furst
Ferdinands närvaro i Bulgarien. Den bulgariska regeringen
beslöt att icke taga någon officiell notis om telegrammet, och
furst Ferdinand fortsatte sin »faktiska» regering, erkänd af
ingen men störd af intet annat än den underjordiska
agitationens upprepade men ständigt misslyckade utbrott. Först efter
nära 9 år vann han, efter att ha köpt Rysslands gunst,
makternas officiella erkännande och sultanens bekräftelse — den
senare med oafsiktlig humor talande om hans »récente
élec-tion».
Äfven nu uppehöll man fiktionen om Berlin-fördragets
alltjämt gällande kraft, Bulgarien förblef halfsuveränt och
Öst-Ru-melien en turkisk provins, men den faktiska enhet och
oafhängighet, som under den kritiska tiden förvärfvats, kunde nu
ej gärna förminskas. Bulgarien slöt nu som förut fördrag med
främmande makter, representerades hos dem och hyste deras
representanter i sin hufvudstad, deltog i internationella
kongresser, t. o. m. i den moderna folkrättsliga utvecklingens
sannskyldiga exponent, fredskonferenserna i Haag. Egentligen var
det endast några ceremoniella särmärken, t. ex. beträffande den
bulgariske agentens ställning i Konstantinopel och den turkiske
kommissariens i Sofia, som ännu utestängde det från den fulla
jämbördigheten med suveräna makter.
Då nu i höst det föryngrade Turkiet just på detta område
— genom agenten Geschovs famösa utestängning från
inbjudningen till den turkiske utrikesministerns sändebudsmiddag —
visade tendenser till att göra allvar af sin suzeränitetsrätt, blef
detta den direkta anledningen till krisens utbrott. Dessförinnan
hann dock Bulgarien genom besättandet och kvarhållandet af Ori-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
