Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Regeringen och partierna
419
hänsynen till det konventionella för det icke oviktiga ämne,
som öfverskriflen på denna artikel anger.
Frågar man sig, hur en regering bör vara beskaffad och
särskildt hvilka anspråk man bör kunna ställa på regeringschefen,
så torde man lämpligast böra gå till väga på sådant sätt, att man
först undersöker hvad man med afseende på en regering i
allmänhet plägar ogilla eller åtminstone anse mer eller mindre
otillfredsställande, för att sedan med negerande däraf möjligen
få fram något positivt. Vid de exempel ur verkligheten, som
längre fram skola nämnas, afses — såsom man lätt torde finna
— endast de stora hufvudfrågor, som varit vederbörande
regeringschef förelagda, hvar fråga naturligtvis sedd i sin egen tids
belysning.
Hvad man då först och främst plägar undanbedja sig eller
på sin höjd fördrager som ett öfvergående ondt, är s. k.
expe-(titionsministärer, hvilkas enda uppgift är alt ställa sig
riksdagens formligt uttalade önskningar till efterrättelse och fungera
efter dess anvisningar. I viss — och för öfrigt ej oväsentlig —
mån böra ju dock hos oss alla ministärer vara
expeditionsministärer, ty vår riksdag både har grundlagsenlig befogenhet till och
saknar som bekant ingalunda böjelse för att själf taga initiativ
i styrelsefrågor. Men egentligen är det från regeringen man
väntar initiativet, särskildt i större angelägenheter, och det är detta
kraf, som en ren expeditionsministär icke uppfyller. — Här hafva
vi alltså en fordran, som icke kan frångås: vi måste få en
regerande regering.
En sak, som man icke häller är synnerligen glad åt, är s. k.
koinpromisspolitik. Det är sant, att vårt statsskick, byggdt på
del i vissa hänseenden nyttiga, men i många andra hänseenden
ytterligt skadliga systemet med två likberättigade kamrar,
understundom gör en sådan kompromisspolitik nästan till en
nödvändighet, ocli många gånger kan det väl äfven hända, att
kompromissen har fog för sig, så dålig klang ordet än har. Är
målsmannen för densamma genomträngd af öfvertygelse om det
berättigade i båda eller alla de olikartade moment, som, vägda
mot hvarandra, kompromissen omfattar, kan han icke häl-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
