Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
420
Nils G. Ränning
ler klandras om, han på ett klokt sätt utnyttjar den politiska
konjunkturen för alt med dess tillhjälp söka få bukt med de
svårigheter, som tvåkammarsystemet innebär. Boströmska
»rikspolitiken» är ett exempel på sådan jämförelsevis lyckad och pä
sin tid ingalunda missaktad kompromisspolitik. Men det
villkoret är dock fäst vid en sådan politik, att den bör innehålla
klart genomtänkta och synnerligen väl mot hvarandra afvägda
moment. År det resultat, som genom kompromissen vinnes,
hvarken i och för sig synnerligen lyckadt ej häller ägnadt att
väcka större belåtenhet hos de kompromissande å någondera
sidan, är också kompromisspolitiken dömd af den allmänna
opinionen. Detta har exc. Lindman vid årets andrakammarval
fått erfara.
Om någonsin en politiker haft goda förutsättningar för att
drifva en verklig »rikspolitik», en kompromisspolitik af den art,
att han därigenom kunnat göra sig förtjänt om landet, så var
det väl herr Staaff. Visst kompromissade han, det är alldeles
oförnekligt, men endast med sig själf, och detta är väl ensidigt.
Resultatet blef äfven lika med noll. Herr Staaff är vår förste
parlamentariker i riksstyrelsen; hans metod gick ut på ej att
öfvertyga utan att med stöd af en öfverlägsen
andrakammarma-joritet kuscha sina motståndare. Att denna metod, hur teoretiskt
lyckad den än kan förefalla, i verkligheten var uppåt väggarna,
insågo äfven herr Staaffs meningsfränder. Parlamentarismen i
den mening herr Staaff och hans närmaste synas fatta detta ord,
är knappast det för vårt land lämpligaste regeringssystemet.
I själfva verket är det knappast någon af vår politiks ledare
efter representationsreformen, som tillvunnit sig nationens odelade
aktning, mer än själfva upphofsmannen till denna reform, Louis
De Geer. Visst hade hans verk sina stora brister, hvilka
framträdt så småningom och hvaraf vi ännu i dag kännbart lida,
men den ledande tanken i detsamma var god, därom råder intet
tvifvel. Det jubel, hvarmed det De Geerska
representationsförslagets antagande öfver hela landet hälsades, torde också vara
så godt som utan motstycke i Sveriges senare politiska historia
och bildar en skärande kontrast till den tystnad, hvarmed den
Lindmanska rösträttsreformen mottagits.
Hvilken är nu hemligheten med den De Geer’ska
regeringspolitiken, hvaraf kommer sig dess lysande framgång?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
