Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Till Kudolf Klickens religionsfilosofi 425
världs- och lifsåskådning mynnar ut i religiös idealism, bör
Eucken framstå nära nog som idealet af modern
religionsfilosof. De däremot, hvilkas tänkande af en eller annan anledning
rör sig i uteslutande inom världsliga banor, hafva naturligtvis svårt
att godkänna bland annat själfva centralsatsen i den euckenska
filosofien, dess stora tes om öfvervärlden — ’die überwelt’. Men
ett nej i fråga om åsiktsanslutning behöfver ju icke förhindra
ett beundrans ja ur andra synpunkter.
Under de senare åren har en af dessa det filosofiska tänkandets
intresse-förskjutningar åter försiggått, hvilka vittna om att filosofien bildar ett slags
rytmisk process, för hvilken ett definitivt slutstadium icke låter sig antagas,
än mindre fastställas. Naturvetenskap, kunskapslära och psykologi voro
hvad som för några decennier sedan företrädesvis lade beslag på det filosofiska
intresset. Nu är fältet vidgadt. De fundamentala teoretiska problemen äro
visserligen icke öfvergifna, men till en viss grad undanskjutna, och hvad som
för närvarande befinner sig i filosofiens medelpunkt är tvifvelsutan
mänsklighetens lifs- och värdeproblem. Icke blott det personliga lifvet, utan den
andliga kulturen i det hela, ja den förutsatta än högre andliga lifssfär, för hvilken
just Eucken kämpar med en storslagen patosfylld energi, allt detta är åter
aktuellt sä, som det icke varit sedan Hegels glansdagar. Just den senare kan
med skäl betraktas som den egentliga moderna grundläggaren af hela denna
Geistesphilosophie’ — andens filosofi.
I en rad af märkliga arbeten, ända till brädden fyllda af
en egenartad, men ej lätt karaktäriserbar stämning, har Eucken
behandlat det religiösa problemet. Dock icke i hela dess
omfång. Han är egentligen endast religionsmetafysiker. I enlighet
härmed är det företrädesvis tvenne grundtankar eller, bättre, en
religionsfilosofisk dubbeltanke, som hos honom dominerar det
hela. Tillvaron af, som sagdt, en öfvervärld, hvilken på samma
gång utgör en det absoluta och fullkomliga lifvets sfär, samt en
människans eller, allmännare uttryckt, hela det ändliga lifvets
samhörighet med denna lifsordning och delaktighet af detta lif
— ’solche Wesensgemeinschaft mit dem Göttlichen’1 —, se där
kärnan i hans religiösa förkunnelse. Just som en inspirerad
förkunnare verkar han ej sällan.
Men här är icke blott en öfverfull själ, ulan äfven ett vetande,
för hvilket intet lefvande synes främmande. Också är det en
sällsynt andlighetens intensitet, som bildar det vulkaniska
elementet i Euekens religionsfilosofiska arbeten. I konsekvens härmed
1 HauptproUlcme, s. 87.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
