Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
454
S. A. Fries
denna sak, så har man härom icke hunnit till full enighet.
Orsaken är nog den, att Luther, som var behärskad af idén om
den nära förestående världsundergången, icke ägnat detta
spörsmål någon grundligare bearbetning. Till år 1893 ansågs det
ganska allmänt, att Luther icke hade någon förståelse för
statskyrkoidén. Hans ideal skulle fasthällre hafva varit frikyrkan.
Emellertid sökte nyssnämnda år Ricker i sitt arbete »Die rechtliche
Stellung der ewangelischen Kirche Deutschlands in ihrer
geschicht-lichen Entwicklung bis zur Gegenwart» uppvisa, att just
statskyrkoidén sammanföll med Luthers ideal. Hans utredning vann stort, om
ock ej obestridt bifall. Sanningen torde dock vara att söka på en
midtlinie, såsom professor P. Drews i Halle ådagalagt i sin
undersökning detta år: »Entsprach das Staatskirchentum dem
Ide-ale Luthers»? Enligt Luthers aldrig ändrade uppfattning är
allenast Kristus i himmelen kristenhetens regent. Han är
hufvudet för kroppen, hvarmed menas den andliga kristenheten, de
heligas gemenskap. Det är de sanna kristna och de aliena, som
skola välja församlingslärarne. I första hand är det
innehafvare af det världsliga svärdet, öfverheten, under förutsättning att
de äro sanna kristna, som böra afvärja och afhjälpa all nöd och
förargelse i kristenheten, ehuru ingalunda i kraft af något
summ-episkopalt uppdrag. Sådan var Luthers mening under en
tidigare period. Men senare, då furstarne syntes honom svika sin
uppgift och kallelse att vara de främsta i kristligt nit och
evangelisk fromhet, hoppades han, att den fromma kärnan i hvarje
församling skulle taga saken om hand och så småningom
utbilda en sann kristlig kyrka. De verkligt kristna böra välja
först sin »Pfarrer»; dessa »Pfarrer» utse sina visitatorer och
slutligen äfven sin evangeliske biskop, resp. ärkebiskop. Huruvida
dessa val skulle bekräftas af öfverheten eller ej, därom yttrar
Luther ej något bestämdt, och hans praktiska råd och exempel
gå än i den ena än i den andra riktningen, allteftersom han
tror sig bäst kunna realisera sin hufvudtanke. På samma sätt är
han mycket vacklande i sin ställning till den gamla
kyrkoordningens rättsbefogenhet öfver den evangeliskt sinnade
församlingen. Tanken på en folkkyrka i vanlig mening låg honom
fjärran; han synes mera hafva lutat åt en sträng skillnad
mellan troende och icke troende. Då nu en sådan skillnad icke
lät sig genomföras, höll han så mycket mera på bannet, d. v. s.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
