Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Är religionen en privatsak eller äfven en samhällsangelägenhet? 455-
rätten att utesluta ovärdiga från nattvarden och fadderskapet.
Emellertid synes det tillika vara visst, att Luthers idealbild af
den kristliga kyrkan sammanföll med den tyska nationens
konsolidering. En från Rom befriad tysk nationalkyrka, i hvilken
allt var ordnadt efter evangelium, var hans ideal. En påfve kan
dock erkännas för att slita tvister mellan »primaten eller
ärkebiskoparne». Men annars skall den tyska kyrkan lyda under »ett primat i
Germaniens, som kan afgöra ekonomiska tvister. I trossaker
tolererade han ingen inblandning af jurister. Hvaije Guds ords
predikare var i detta hänsende fri. I denna Luthers oklara
uppfattning af förhållandet emellan kyrka och stat har man
att fasthålla dels idén om en fosterländsk nationalkyrka dels
krafvet på Guds ords förkunnares andliga frihet.
Att icke bilden af kyrkans enhet under påfven helt utrotats,
beror säkerligen ej endast på historiska reminiscenser, utan äfven
därpå, att det romerska riket af tyska nationen gjorde anspråk
på världsherraväldet — i Karl V:s rike gick ju solen icke ned —
och att därför äfven alla nationalkyrkor måste tänkas sammanfattade
i någon enhet, som då för Luther alltid presenterade sig som
påfven i Rom, ehuru med en till ett minimum begränsad makt.
Man kan och man bör i sammanhang härmed framkasta den
frågan, om Luthers ideal och statskyrkoidén sammanfalla med
urkristendomens åskådning af förbållandet mellan stat och kyrka.
Huru har urkristendomen tänkt sig förhållandet mellan dem?
Nyligen har prof. Weinel i Jena behandlat detta teina i sin
skrift »Die Stellung des Urchristentums zum Staat», 1908. Man
kan ganska tryggt våga det påståendet, att den äldsta
kristenheten (till omkring 200 e. Kr.) icke haft den ringaste tanke på
vare sig frikyrka, kyrkostat eller statskyrka. Det var den
himmelska statsordningen, soin inom kort genom Jesu parusi skulle
omintetgöra all jordisk statsordning och upprätta det eviga
Gudsriket i himmel och på jord, uti hvilket idel rättfärdighet skulle bo.
Men iden mån dessa framtidsförhoppningar genom den historiska
verkligheten fingo en delvisannan gestaltning, inställde sig problemet
om kyrka och stat. Dess lösning gick till en början i
frikyrkoidealets riktning i så måtto, som den kristna kyrkan under
kejsar Konstantin tillkämpade sig karaktären af en »tillåten religion»
för att sedan under Gratianus, Theodosius I och Justinianus I så
småningom etablera sig som statskyrka. Olyckan var emellertid den, att
Det nya Sverige II. 33
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
