Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
464
Gustaf Stridsberg
eventuell motståndare börjar röra på sig, söka neutralisera den
diplomatiska krigsberedskap, han skaffar sig, genom att själf
söka bidraga till en balansen uppehållande motsatt
kraftkoncentration, då har man blott att finna sig i den tragiska
konflikt, man låtit tillspetsa sig utan att söka influera på dess
utformning.
En tredje eventualitet gifves dock. Om man ser en mäktig
granne samla sig till en kommande konflikt, och om man ej
har anledning att tro hans afsikt vara just att komma en själf
till lifs — i hvilket fall det ju vore rent själfmord att ej
uppbjuda alla krafter till skapande af en motallians —, och om man
ej är beredd på att sätta rikets bestånd i pant för rikets förmåga
att under alla omständigheter värja neutraliteten mot hvem det
vara må, då gäller det att i tid se till, att man utan tvång, med
den fria medverkans rätt till hänsyn och tacksamhet, står på
denne grannes sida.
Aili detta strider tvärt emot principen om neutralitet som
ej blott vårt mål utan vårt medel. Men om neutralitet blir oss
tillåten, det är lika tvifvelaktigt som vår förmåga att ensamma
försvara oss emot en stormakt eller Stockholms brandkårs
förmåga att på en gång släcka tjugo stora eldsvådor.
Under årtionden och åter årtionden är neutraliteten en
mycket godt program — när den ger sig af sig själf, därför att intet
annat kräfves. Men så kommer den stund, då tvänne »system *
stå emot hvarandra på Europas kontinent, och då det kanske
fordras 576 miljoner och mer till för att värja rätten till
neutralitet, äfven om den skulle vara högtidligt erkänd.
»Tiderna förändras», skref en gång Adolf Hedin, »och med
dem allt hvad mest högtidligt finnes af traktater, protokoll,
löften och garantier, och ej minst ändra sig statsräsongens mycket
variabla principer. Allt händer, tout arrive, sade Talleyrand;
och den internationella politikens hela historia är till för att
bekräfta detta.»
»Historien lär», fortsatte Hedin, »att man lika litet skall
förlita sig på den internationella politikens aftal, löften och
garantier, som på dess deklarationer och principuttalanden om hvad
den erkänner för rätt eller anser för påkalladt af Europas
intressen. Hon lär oss, att denna politik är stridiga intressens
spel, att den alltid betraktat rättsfrågor, verkliga eller förmenta,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
