Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
480
Adrian Molin
ungdom förnöjsamhetens dygd och öppna deras ögon för
backstugans idealitet, så skulle egnahemsfrågan lösas af sig själf:
och emigrationen kan man böta genom att predika Sveriges
förträfflighet, ined moralkakor om allt hvad man med flit,
sparsamhet och försakelse kan skaffa sig här hemma. Denna
vanföreställning att man kan prata bort emigrationen och bygga
egna hem med välmenta fraser måste röjas undan, så att det
blir riim för ett fruktbart positivt arbete.
Uppgiften är att bereda tillgång på småbruk för den manliga
ungdom, som från de mindre bondehemmen gå ut i lifvet med
drift till själfständig verksamhet inom jordbruksnäringen, men
som så godt som ingenting annat äga än ett par arbetsvilliga
händer.
Den naturliga vägen till det målet går gifvetvis öfver
arrendet, speciellt arfsarrendet efter moderna principer. Men den
vägen är lång och svårbruten.
Såsom jordägare förutsätter man härvid det allmänna,
närmast naturligtvis staten. Och staten lider ju visst inte någon
brist på jord. Men att få statens jord ryckt undan det gamla
sega systemet, att få statsmakterna att inse, hvad som kan med
kronans betydande domäner, förnuftigt disponerade, uträttas
mot emigrationen och för utkomst och hem i Sverige åt
landsbygdens ungdom, det blir ett hårdt arbete. Men är det en dryg
väg att få kronodomänerna disponibla för egnahemsrörelsen och
finna rationella former för deras upplåtande, så äro därmed
svårigheterna ingalunda slut. Sedan gäller det också att få de
jordbehöfvande att begagna sig af de erbjudna möjligheterna.
Men det tar tid, innan de nva formerna på detta område,
det för nymodigheter mest otillgängliga af alla, kunnat så växa
in i medvetandet hos en klass, konservativare än andra, att
man vill i större utsträckning begagna sig af jord, upplåten till
arrende. Det är nog dessvärre så, att det bland de bredare
lagren råder en rätt allmän och djupt rotad misstro mot allt
hvad arrende vill säga. Därhän har man kommit genom lång
tids erfarenhet om den behandling fattiga arrendatorer
underkastats af samvetslösa jordägare med lijälp af en ofullkomlig
eller formalistiskt tolkad arrendelagstiftning. Och därigenom
har den psykologiskt lättförklarliga och fullt riktiga känslan af
säkerhet, som följer med äganderätten, ytterligare stärkts och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
