Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
488
Hjalmar Haralds
sådana de frambäras t. ex. af professor StefiFens själsfränder i
Social Tidskrift, mellan deras »försörjningspolitik» och
»föruårfs-politiken».
Ett godt stycke af vägen kunna parterna följas åt. Vi vilja
ingalunda obetingadt instämma i något stridsrop om kamp mot
socialismen. Kapitalismens teoretiske bekännare må deklamera
öfver, att staten kränker äganderätten t. ex. genom att använda det
pri-vatekonomiska påtryckningsmedel den äger i Ofotenbanan till präss
på malmbolagen. Detta är ingen »socialistisk» kränkning af
äganderätten utan principiellt detsamma som när privatkapitalismen t. ex.
i Förenta staterna använder innehafvandet af järnvägslinier till
ekonomiskt tryck. Skillnaden är bara, att statens tryck utöfvas
för att åstadkomma en lösning i allmänt intresse och efter det
allmänna rättsmedvetandets kraf.
Äganderätten har lika litet som något annat under
himmelens fäste kraf på absoluthet. Kapitalistens obegränsade
äganderätt till sitt kapital kan, det ha vi svenskar nogsamt erfarit,
drifva bonden från gård och grund lika systematiskt som
någon socialistisk konfiskation. Det befinnes kanske till slut
att kärnan i bondens äganderätt är att få sitta kvar pà
sin fäderneodlade jord all kapitalistisk eller annan »herremakt»
till trots, men icke i rätten för den närvarande
generationen att förvandla i penningar till egen vinning resultatet af
generationernas samfällda arbete.
Det äganderättsbegrepp man på denna väg kommer fram till
är icke en frivol nydaning, utan det gamla historiska, det
»for-liberala» så att säga — Hans Järtas, men icke Johan Gabriel
Richerts. Det har man svart på hvitt på från bägge
storgub-barnes sida.
Detta är icke socialism i revolutionär mening, icke
marxistisk socialdemokrati i katastrofteoriens tecken. Det är, om
man så vill, statssocialism, en socialism, som helt enkelt består
däri, att man medvetet sträfvar efter att lata den sociala
principen komma till sin rättiden bestående statens rättsordning såsom
ett komplement till den individualistiska principen, ej med
upphäfvande af denna.
I Norrlandslagstiftningen och malmpolitiken har den svenska
statssocialismen redan tydligt skönjbara linjer, efter hvilka den
har att framgå. Å ena sidan begränsandet af äganderättens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
