Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Riksvårdande politik
489
utöfning inom af allmänt väl betingade gränser. Å den andra
utnyttjandet af den ekonomiska öfvermakt, som staten såsom
samhällets störste kapitalist äger, till främjandet af statens
ekonomiska och socialpolitiska syften. Detta medel torde i själfva
verket visa sig vara ett tillräckligt smidigt organ för
genomförandet af alla de syften staten rimligtvis kan sätta för sig.
Genom sin riksbank kan staten behärska penningväsendet och
indirekt få den »kontroll» öfver näringarna som den kan behöfva
utöfva. Likaledes torde det väl få anses billigt, om staten
såsom vederlag för sitt stöd åt fastighetskrediten i någon mån
ställer villkoren för hypotekslån i en modern jord- och tomtpolitiks
syftning. Häri borde staten ha ett tillräckligt effektivt
botemedel mot beati possidentes’ tröga egoism på detta område.
Allt detta står på grundvalen af den historiska
rättsordning, hvari den privata äganderättens individualism är en af
hörnstenarne och strider endast mot den dogmatiska ekonomiska
liberalism, som numera endast är en täckmantel för egoistiska,
jobbaresyften. Men den nationella samling, som korsande
partibanden här har skett, har, som sagdt, icke något gemensamt
med vår till både ursprung och väsen revolutionära
socialdemokrati, bland annat på grund af dennas internationella karaktär.
Med denna åskådning följer icke någon socialistskräck; man
kan som exempel erinra om Rudolf Kjelléns ställning till
socialisterna i malmfrågan. Då kunde »nykonservatismen»
sympatisera med socialisterna efter som de gjorde sin nationella plikt.
Detta var ett tillfälligt sammanträffande, tillfälligt ur den
socialdemokratiska teoriens ståndpunkt — men måhända kan
denna tillfällighet komma att upprepas. I Ålandsfrågan sågo
vi ett andra exempel på principiellt uttalad nationell
solidaritet, ehuru intrycket väl mycket grumlades af öppet uttalad
socialistisk ovillighet mot »militaristiska» konsekvenser.
Principiellt har socialismen tagit ståndpunkt på de
kosmopolitiska vidderna och vägrar energiskt att ställa sig en gång
för alla solidarisk med vårt folks nationella intressen. Detta är
en teoretisk cynism, som den nationella riktning, som nu en
gång icke är uppfostrad till sentimentalitet i 80-talets höstrusk
och 90-talets barvinter, mycket väl kunde smälta — en god
hjälp härvidlag är helt enkelt att höra på hur en
kapitalistisk öfvermänniska af jobbaretyp mellan skål och vägg talar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
