Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Riksvårdande politik
543
det afseendet, att den icke eröfrat rättsmedvetandet, om den
proklameras vare sig på revolutionär väg eller i gängse
statsrättsliga former, blir genom samhällets naturliga konservatism
eller, om man så vill, tröghet, en reform endast på papperet. Denna
naturliga konservatism straffar för lögn den ytliga teorien, att
man har absolut makt i lagstiftningens former öfver hvarje del
af en stats rättsordning bara därför, att man fått ett mandat
därtill af en så irrationell faktor som folket i val.
Å andra sidan har man ju fältet fritt för alla reformer af
teknisk natur, som hålla sig inom de antagna rättsprincipernas
konsekvenser. Dessa reformer torde dock näppeligen bjuda
våra »reformifrare» någon ersättning. De äro för folk af annan
kaliber, för de verkliga affärsmännen i enskilda lifvet och
i statsförvaltningen. Om jag icke alltför mycket misstyder
tidens tecken, är dessa mäns tid nu inne.
Detta är mitt försök att framhålla, icke alla
brytningspunkterna mellan professor Steffens uppfattning och den som äfven
är min — dessa jämte eventuella öfverensstämmelser i ett större
eller mindre antal detaljer ha icke i detta sammanhang
intresserat mig —, jag har ingalunda åsyftat att ge en formellt
uttömmande kritik af professor Steffens »Välståndspolitik», ännu
mindre af det häfte af hans populärvetenskapliga skriftserie,
hvari denna uppsats ingår; det är andan i professor Steffens
åskådning jag velat komma till lifs genom att i korta drag
uppvisa, att den strider mot andan i den sträfvan mot nationellt
uppsving, hvartill allt ungt och löftesrikt i vårt samhällslif
innerst konvergerar. Och jag tror icke, att man med råtta skall
kunna säga, att jag ställt mig likgiltig och oförstående till de
sociala problem, på hvilka professor Steffen med så mycket
patos pekat.
Jag har velat häfda den åskådning, som söker en annan
utgångspunkt för botandet af vår tids onda, som lik den
moderna läkekonsten söker botemedlet icke i operativa ingrepp
och utifrån tillförda medikament, utan vill, att samhällskroppen
skall öfvervinna sjukdomen genom ett höjande af energien i
folklifvets lifsprocesser. Det nya Sverige vi vilja skall gifva de
svenske, hvad de sedan Poltavas olycksdag och den svenska
ärans därpå följande kapitulation vid Perevolotjna icke ägt:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
