Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
494 Hjalmar Haralds
för oförnuftigt. Vi underskatta häller icke den bestående
rättsordningens makt att åstadkomma framsteg. En sådan underskattning
vittnar helt enkelt om okunnighet i historiens faktiska förlopp.
Medeltidens franska konungadöme har bekämpat träldomen, och
Fredrik den stores legitima monarki har varit ett kraftigare redskap för
framåtskridandet än någon revolution sedan världens skapelse.
Den vanryktade preussiska statens af pliktkänslan behärskade
och efter vetenskapliga principer ledda förvaltningsmekanism
är ett bättre redskap för framåtskridande och verkligt praktisk
människokärlek än alla parlaments- och konventsmajoriteter.
Den ideella grunden till respekten för den bestående
rättsordningen är tron på personligheten såsom organ för andligt lif och källan
till allt sant framåtskridande. Personlighetskrafvet innebär tro på
hvarje enskild personlighet, tills hans oförnuftighet trädt i öppen
dag inför allmänna medvetandet. Det är icke fråga om den
oförnuftighet, hvarmed motviljan eller oförmågan att acceptera en
eller annan mer eller mindre modern teori lätteligen betecknas
af teoriens entusiastiske anhängare. Problemet ligger för djupt
för att kunna tas intellektualistiskt. Det är fråga om ett
oförnuft ungefär af det slag, mot hvilket staten anser sig berättigad
ingripa med förmynderskap eller straff, och som har
påvisbara praktiskt skadliga följder. Men till dess att dylika
påvisats har hvarje personlighet rätt till presumption på
förnuftig-het, äfven om vi ej skulle begripa den. Många af dem, som burit
de verkliga framstegsidéerna inom sig, ha länge gått och gällt för
dylika samhällsfiender, som professor Steffen ej vill låta lefva.
Man respekterar andras öfvertygelse, när den ej är påvisligen
oriktig, om vi ha klart för oss, att vi »begripa endels».
Så ha äfven fädernas institutioner, som dock skapades af
förnuftiga, om ock ej fullkomliga, personligheter, rätt att
bestå, tills deras oförnuft — deras i sina följder praktiskt
skadliga oförnuft — lagts i dagen. Det är icke nog med en teori,
vore den aldrig så vetenskapligt klar. Söker man reformera
efter teorier, som ej ingått i rättsmedvetandet, upplöser man
ju rättsordningens objektivitet och etablerar allas krig emot
alla.
Den försiktighet, som på så sätt rekommenderar sig, kan
tyckas vidrig nog för alla vår tids »reformifrare». Men de få
böja sig för det bistra faktum, att en reform, som är omogen i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
