Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
14
Verner Söderberg
nadsvärde vid de tidpunkter, då skatten skall uttagas, och dessa
värderingar jämte en för hela skattesystemets genomförande
nödvändig allmän jordvärdering öfverlåtes af budgetsförslaget
åt en mängd kommissioner med rätt för skattebetalaren att mot
dessas utslag vädja till domstol, något som emellertid i England
som bekant är en ganska dyr historia.
Det genomgående draget i Lloyd Georges här ytterst
sammanträngd t och därför mycket bristfälligt refererade
budgetsförslag är, som lätt synes och af båda de stridande parterna
erkännes, att lägga största delen af den nya skattebördan på den
större förmögenhetens innehafvare. Regeringen vill, brukar Lloyd
George säga i sina folkmötestal, beskatta de rikes öfverflöd och
skona de fattiges lifsmedel. Särskildt vänder sig dess
finansplan mot de större jordägarne, dessa landlords, hvilka för
radikal engelsk genomsnittsuppfattning pläga stå som inbegreppet
af fabelaktig rikedom, utstuderad själfviskhet och odrägligt
tyranniskt godtycke. Under valstridens förenkling af termerna
ha de ofta nog för effektens skull betecknats som »hertigarne»,
fastän redan ett ganska ytligt studium af budgetsbestämmelserna
torde visa, att de nya skattebördorna direkt (ocli naturligtvis än
mer indirekt) drabba långt flere och säkerligen i många fall
mindre bärkraftiga jord- och kapitalinnehafvare än den högadel
Rosebery med sitt en smula utmanande skämtord i Glasgow
kallade a poor, hut honest class. En annan för England ny
princip i budgeten angafs i ett tal i somras af Lloyd Georges
energiske stridskamrat Winston Churchill med de ofta citerade
orden, att meningen nu var att så vidt möjligt bestämma skatterna
till staten ej efter för 111 ögenhetens volym utan efter dess ursprung.
Motståndarne se som bekant i dessa nya principer intet annat
än ren socialism i rätt genomskinlig skrud och profetera om
konfiskering ( » n a t i o n a 1 i ser i n g » ) af hvarjehanda egendomskategorier
samt att början med värdestegringsprincipens snara
utsträckning till alla slags värdepapper och dylikt. De anse sig äfven
i en med förkärlek pensionerande och arbetslöshetsförsäkrande
i stället för till själfverksamhet eggande socialpolitik, som så
öfvervägande finansieras på det större kapitalets bekostnad,
kunna spåra en betänklig tillämpning af grundsatsen, att
»rikedom är en förbrytelse, som bör straffas, och fattigdom en
förtjänst, som bör belönas».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
