Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Inför de engelska valen
17
dess budgeten i något modifierad form med öfverväldigande
majoritet antogs i underhuset. Striden uppflammade därefter
med ny styrka i öfverhuset, och genom dess beslut att ej
godkänna budgeten förr än valmännen auktoriserat de principiella
nyheterna samt underhusets svarsresolution, att lordernas
vägran innebure ett författningsbrott, hade till den finansiella
tvisten fogats en vidtutseende författningskonflikt, hvilken nu en
tid bortåt jämsides med striden mellan »den socialistiska
budgeten» och »protektionismen» sysselsatt sinnena. Äfven denna
sida af den stora striden förtjänar att närmare belysas genom
några erinringar om de oftast framställda argumenten på ömse
håll.
*
Öfverhusets beslut i budgetfrågan påstås ej ens af dess
häftigaste vedersakare ha varit i strängt teknisk mening olagligt;
deras anklagelse mot lorderna går i stället ut på att de brutit
mot den oskrifna författningen och därjämte gjort sig skyldiga
till en politisk förhäfvelse, mot hvars upprepande starka
garantier måste skapas i det suveräna folkets namn till skydd
för möjligheten att i framtiden genomföra liberala
underhusbeslut. Den framstående statsrättsläraren sir Frederick Pollock
skref nyligen, att naturligtvis hade öfverhuset makt att förkasta
budgeten, likaväl som konungen på sina ministrars råd kunde,
utan att fråga parlamentet om lof, t. ex. afträda ön Wight till
republiken San Marino. Med detta exempel ville han
synbarligen antyda, att den legala befogenhet öfverhuset i detta fall
gjort bruk af hörde till dem, hvilkas utöfvande numera genom
tyst sedvanerätts utveckling blifvit en orimlighet. Samma
tankegång spåras i lordkansleren lörd Loreburns förklaring under
den stora öfverhusdebatten, att budgetens förkastande vore på
en gång »lagligt» och »stridande mot författningen». Ett dylikt
beslut kunde huset fatta legally, men icke constitutionally.
Öfverhusmajoritetens män häfdade däremot, som bekant, att
öfverhusets befogenhet att förkasta en money bill erkänts som
ett faktum att räkna med, ej blott som en abstrakt och
värdelös legàl rättighet, af lordkansleren själf så sent som 1908 samt
att brottet mot den oskrifna författningen skulle ha begåtts af
regeringen, då den i budgeten utan mandat af valmännen
Det Nya Sverige IV 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 20:12:38 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/dns/1910/0021.html
