Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
30
J. A. Eklund
men som förtjänade sina sporrar då. När verdandi sten först
kom, såg och segrade, då stod på arenan den svenska typ,
som för tillfället må kallas: den objektive. Och jag döljer
icke, att äfven den typen irriterar.
Han ville vara objektiv. Och det ville också verdandisten
att han skulle vara. — Namnen växlade äfven här,
likasom epiteterna. Han hette den opartiske. Ett ganska
vanligt epitet, i Uppsala t. ex., var vetenskaplig. Ett annat var:
tolerant. Ett mera problematiskt uttryck var »vidhjärtad» —
problematiskt i det afseendet, att man kan undra, hvad termen
hjärta skulle betyda i det sammanhanget. Mannen i fråga hade
väl egentligen bara hufvud, som ju kunde vara ganska godt.
Han var, åtminstone i regeln, konservativ. Men sällan kände
han sig så glad, som när han kunde vinna af den unge
verdandisten ett erkännsamt ord därom, att han i grunden dock
var en ganska liberal man, nästan modernt tänkande, och en
som följde med sin tid. Det, att följa med sin tid — det hörde,
af obekanta skäl, med till objektiviteten. På samhällslifvets
område var hufvud frågan att häfda formernas och lagens
objektiva giltighet. På det fosterländska området fann den objektive
beklagligt, att det fanns politiska män, till och med i
1890-lalets Uppsala, som icke förmådde se på den svensk-norska
frågan fullt objektivt, hvilket ju betydligt försvårade det svåra
problemets rätta lösning. Huru den objektive själf ville hafva
frågan löst — därom uttalade han sig, mig veterligen, aldrig.
På undervisningens område fann den objektive nödvändigt att
vid allt folkbildningsarbete strängt föreskrefves, att man icke
vidrörde sociala, politiska, religiösa problem — det blefve
alltför svårt att vara objektiv. Hvad religionen beträffar, är det
bäst att åtminstone inte befatta sig med »att bekänna Kristus
inför människorna», ty det får ju alltid en obehaglig bismak af
subjektivitet. Och kyrkan? Ja, hon är ju en rätt svår
företeelse; det är ju nästan omöjligt att få henne att tänka fullt
objektivt. Den objektive hjälpte sig i regeln fram med att
negligera henne.
Verdandisten ville — anmärkte jag — att den objektive
skulle vara objektiv. Naturligtvis. På det sättet kunde hela
apparaten, antingen det gällde att förkunna läror eller sätta till
professorer eller skaffa styrmän på samhällsskutan eller få bort
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
