Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
32
J. A. Eklund
Naturligtvis erkänner jag det objektiva tänkandets
utomordentliga egenskaper. Den objektive är absolut oangriplig —
kritiskt taget. Han är, som oändligheten själf, upphöjd öfver
alla jämna tal och alla udda tal och alla bråk. Och förstår
man att uttrycka positionen en smula poetiskt, så blir det något
obeskrifligen idealt. En religion t. ex. utan Gud, utan trosläror,
utan kult är en oerhördt ideal religion i jämförelse med alla
dessa tarfliga faktiska religioner, som laborera med allt sådant
och därför på hvarje punkt lämna tillfälle till angrepp. Den
absolut objektive är ju aldrig ensidig. Tänk på hvilken höjd
den står, som i hjärta och själ och tanke och praxis är
upphöjd öfver alla partier, öfver klasser och stånd, öfver
nationalitetens och konfessionalitetens och den historiskt uppkomna
moralens inskränktheter! Bäst vore det, säger kanske den
objektive och ser brahmanskt och buddhistiskt djupsinnig ut,
om man kunde vinna öfver alla historiska och psykologiska
begränsningar och öfver motsatsen mellan natur och person,
så att man kunde komma ifrån det förhållandet, att vi på grund
af vår egenskap att vara tänkande varelser icke kunna riktigt
objektivt veta, huru det är i den tillvaro, som icke är tänkande
tillvaro. Subjektet står tyvärr i vägen för objektiviteten —
subjektet är inte riktigt objektivt.
Ja, tänkandet i fråga är obeskrifligen idealt.
Men — det är just den absoluta nollpunktens absoluta idealitet.
Det är väl också därför den så starkt tilltalat oss moderna
svenskar.
Det objektiva i betydelsen af att icke välja mellan
antiteserna är ingenting annat än indifferenspunkten, där krafterna
neutralisera hvarandra. Vill man få någon erfarenhet af kraft
och verklighet, så måste man flytta sig ut ifrån
indifferenspunkten mot polerna. Man måste välja mellan den magnetiska
sydpolen eller nordpolen i andens värld.
Den personliga världen är byggd på antiteser, på spänning
mellan krafter, på konkurrens mellan täflande lifsformer. Där
dessa negeras, där är bara negation. Vill man komma til
religionens nollpunkt — det kräfves blott att plåna ut alla det
religiösa lifvets »antingen-eller» och alla hvarandra
uteslutande gestaltningar. Vill man ha fram moralens negation —
det behöfves icke ens att förklara moralens grundform »godt-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
