Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Man måste välja
33
ondt» för illusionär; det behöfves bara att förklara alla moraler
för lika bra för att ingen moral ha kvar. Det behöfves blott
att på allvar förklara alla land för sitt fosterland för att bli
fosterlandslös. Det behöfdes blott att höja sig till den s. k.
objektivitet, där antitesen svensk-norsk förklarades oberättigad,
för att förlora förmågan att vara svensk. Och det gällde icke
blott teoretiskt; äfven praktiskt blefvo de, som icke ville veta
af valet, förrädare af Sveriges sak — de dukade nämligen med
nödvändighet under för den, som tog position: det positiva
segrade öfver det, som innebar neutraliteten, nollpunkten. —
Regeln gäller hvilket personligt lifsförhållande som helst. Den
som icke väljer i det verkliga äktenskapets val, han ställer sig
utanför det verkliga äktenskapets kärlek. Den som har hem
öfverallt, han är hemlös.
Den som i det lefvande lifvets, i det personliga lifvets, värld
vill hafva del och lott — han måste välja.’
Det har sina fullgoda skäl att betrakta de typer, som sagt:
»vi vilja ej välja», den mest linkonservativa och den mest
fin-liberala likaväl som den mest alldagliga trivialitetstyp, såsom
lifsnegerande, degenererande. Och beviset, att de så varit,
föreligger i Sveriges dekadanshistoria.
Men därför har också med de »väljande» typernas
framträdande en ny tid börjat. Och vi stå nu kanske inför denna
tids mest afgörande skede: antitesens framträdande.
Jag behöfver ej närmare specificera min uppfattning af de
typer, som jag kallat verdandist-typen och dess andliga bror
eller brorson eller kusin socialdemokratismen. Det är klart att
de, enligt min uppfattning, hvad än i detalj kan sägas vara af
värde i den enes och den andres program, i stort sedt valt det,
som står diametralt mot hvad Sverige för sitt lif behöfde välja.
Jag finner detta så pass genomgående, att man nästan skulle
kunna konstruera fram det positiva programmet ur 1880-talets
verdandism och 1900-talets socialdemokratism, bara genom att
taga fatt på de konkreta motsatserna. Och det skall, hoppas
jag, i motsats mot hvad den beskedliga borgartypen och den
somnade gamle idealisten och den gladgodt liberale och den
kallklokt objektive intalat oss — det skall gå mot bestämda,
klara positioner i den vägen.
Det går hän mot ett nytt Sverige i konkret gestalt. Det går
Det Nya Sverige IV 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
