Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kyrkomötets veto
67
förra, men endast 5 den senare kategorien. Den del af makten
som kyrkomötet, betraktadt som klassrepresentation för
prästerskapet, kunde tänkas ha själfvisk nytta af, spelar den minsta
rollen.
Huru obetydlig den i verkligheten varit, ses allra bäst om
vi blicka bakom siffrorna på sakerna. Vi finna då här de 3
villkorliga samtyckena (1868, 1898 och 1903), vidare en enkel
modifikation af statsmakternas förslag angående regleringen af
biskopslönen i Lund (1873). Det enda effektiva vetot på denna
räkning är 1868 års mötes mot riksdagens angrepp på
indige-natsrätten L).
Vända vi oss nu till kyrkolagsvetot, så faller mötets
oppositionella ställning mot konungen ännu mera i ögonen.
Hvartannat kungligt initiativ har rubbats, mot hvart femte riksdagens
eller statens. Af 36 förelagda lagreformer har vetot drabbat 33
procent; men blott 11 af procenten falla på de kategorier där
riksdagen uttalat sig.
Sitt största ansvar har kyrkomötet gifvetvis att bära, då
staten fattat sitt beslut i en lagfråga och det har sista ordet.
Vår tabell visar, att mötet två gånger på U) år förvägrat sitt
samtycke till en med sådan pondus framförd reform, nämligen
1893 och 1903. Handlingarna ge vid handen, att vetot vid förra
tillfället inlades mot en förändring i kyrkoläran och fattades med
30 röster mot 28, i senare fallet mot upphäfvande af jordfästning
i stillhet för sjelfspillingar, fattadt med 44 röster mot 12 — och
veta handlingarne vidare att berätta, att redan följande möte,
1908, med 30 röster mot 26 var beredt att återtaga det
sistnämnda vetot inför riksdagens förnyade uttalande i frågan.
Slutresultatet blir, att tills dato en enda reform af detta slag
strandat på kyrkorepresentationens omedgörlighet — och på två
rösters majoritet inom mötet. Inför denna statistik torde man
vara berättigad till det omdömet, att kyrkomötet på ett
synnerligen grann laga sätt handhaft den del af sin makt där det
i egentligaste mening konkurrerar med staten.
Mycket närbesläktade härmed äro de fall, då riksdagen tagit
initiativet och konungen genom förslagets föreläggande för mötet
I tabellen framstår en växande praxis i riktning att inhämta
statsmakternas beslut först och sålunda sätta kyrkomötet i sista hand. Frågorna ha
på senare tiden mest rört afsöndringar från enstaka kyrkogods.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
