Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
72
Rudolf Kjellén
visat sig vilja befordra det. Och omdömet måste bli detsamma
här. Hela oppositionen från kyrkomötet mot riksdagen
inskränker sig på kyrkolagens område till olika meningar om
villkoren för prästerlig befordran 1868 samt ett förbehåll för
helgmålsringning, då mötet 1893 medgaf församlingarna att
själfva besluta indragning af den dagliga klämtningen.
Desto effektivare har mötets veto visat sig mot
konungamaktens, ännu icke af riksdagen vedertagna, initiativ: angående
domkapitlens sammansättning 1868, prästval och strafflag för
präster 1878 och 1888, tillsättning af organist och klockare,
kyrkotukt, enskild själavård, jordfästning och sammankomster
för andaktsöfningar 1893 samt klämtning 1908. Då härtill
kommer att konungamakten ju alltid varit i någon mån
engagerad äfven i de andra fall där en bakläxa utdelats af
kyrkomötet, så står det utom tvifvel, att mötets politik visat minst
hänsyn till densamma.
Den slutsatsen ligger då nära, att kronan, som lidit mest
af det nya vetot, skulle varit mest angelägen att vilja
undanrödja det. Att så emellertid ingalunda varit fallet, visar den
konstitutionella historien från 1868 tills dato.
Första gången kyrkomötets prerogativ ställdes under
parlamentarisk debatt var 1881, genom motioner af A. P. Lind i
Andra kammaren. Han gick till bottnen af frågan, yrkade hela
kyrkomötets försvinnande, ville därför upphäfva
mötesförordningen och föreslog efteråt som »en följd af denna motions
framgång» bortfallande af grundlagsbestämmelserna om vetot.
Det var lätt för lagutskottet att uppvisa det oformliga i detta
reformkraf: vill man kyrkomötet till lifs, så måste
grundlagsändringen gå före, enär mötet »finnes som en beståndande
institution med närmare angifven befogenhet omförmäld i
regeringsformen».1) Men gifvetvis kan grundlagsreformen diskuteras
Utskottet kunde ha tillagt, att statsmakterna öfverhufvud sakna
kompetens att upphäfva kyrkomötesförordningen utan mötets eget bifall, så länge
§ 87 står oförändrad med sina bestämmelser om kyrkolagstiftning. Då
kyrkomötets eget samtycke till sitt försvinnande icke lärer kunna påräknas, så kan
det bringas ur världen endast genom en förberedande grundlagsändring, som
återför kyrkolagen under konungs och riksdags beslutande rätt allena; först
sedan den ändringen genomförts, kan mötesförordningen upphäfvas mot mötets
egen vilja.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
