Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
.86
Våra ämbetsmän
ning i högre grads tjänst, dekorering med vederbörligt
ordenstecken o. s. v. — naturligtvis bortsedt från slika
lyckliga tillfälligheter som förmäns undangång eller en
gifmild riksdags beviljande af nya poster inom verket. Kom
någon ungdom in med naiv förhoppning att genom
särskildt nit och nedlagd omsorg bereda sig snabbare
avancemang, fick han rätt snart lära sig, att »fjäsk i kronans
tjänst» var skäligen bortkastadt. I sådana kretsar gjorde
man sin plikt efter reglemente och vana men heller intet
mer, kräfde också sin befordran efter reglemente och vana
men heller intet mindre, var därför bestämdt ovillig mot
alla öfverraskande nyheter i befordringsvägen och höll före,
att K. M:ts utnämningar lika väl som verkets tjänsteförslag
borde så nära som möjligt identifiera förtjänst och
skicklighet med tjänstemeriter och examina. Till underordnade
charger skulle den förste på förslaget utnämnas, till högre
befattningar den inom verket, som chefen i godt
samförstånd med de sina förordat, till chefsposten slutligen äldsta
tjänstbara råd pä platsen, såvidt ej bakvändt nog ett
politiskt skifte gjorde någon hög dignitär trängtande efter lugn
och reträtt. Salig excellensen E. G. Boström hade
visserligen i sina yngre dagar en obehaglig lust att öfverraska i
befordringsvägen genom att placera alldeles utomstående i
landshöfdingestolarna och presidentfåtöljerna, men sedan
oppositionspressen med lofvärd ifver upplåtit sina spalter
för de tjänstesakkunniges befogade klagomål, blef äfven han
tämligen resonlig, och allt var ganska godt för rikets goda
och trogna ämbetsmän — så när som de knappt tillmätta
lönerna.
»En uppseendeväckande utnämning» — rubrikens
väldiga typer äro välkända från de dagliga tidningarna. De
uppgifter och reflexioner, som följa öfverskriften, äro så när
som på något varierande biografica lika stereotypa, och
absolut stående är slutmaningen till Kungl. Majestät att inte
göra om det där en gång till. Det skall gärna erkännas,
att fog för sådan erinran ibland funnits. Men ofta nog
voro anmärkningar na allenast framkallade af de i sin
karriär hotades ovilja mot någon »lika onödig som skadlig
nyhet», och sedan den lilla stormen väl hunnit lägga sig,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
