Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
95 Riksdagsdebatterna
människor!» — En välförtjänt näpst, om någonsin en
politiker skall få stå till svars för sina ord.
Resten af hr Rrantings anförande har mest intresse
i samband med hr Herman Lindqvists. Den förre påstår
bestämdt, att storstrejken »riktade sig icke mot samhället,
den hade ett fackligt syftemål att slå tillbaka lockouten och
häfda arbetarnes medbestämmanderätt». Herman Lindqvist
ser djupare, han anser på tal om sitt afböjande före
stridens början af den sedermera så hett eftertrådda medlingen,
att denna borde sparas till den tidpunkt när samhället som
sådant träffades af de stridande parternas kamp. Häri
ligger ju visst icke ett klart erkännande af den sanning, som
hr Branting förnekat, men talaren är ändå storstrejkens
revolutionära realitet på spåren. Om socialdemokraterna
kunde resonnera från samhällssolidaritetens synpunkt, icke
bara från den klassolidaritets, som kommer hr Branting
att tala om »plikten mot kamraterna» som enda grund för
afhållsamhet från blodiga excesser, så skulle de lära sig inse,
att en själftäkt, som kommer i kollision med samhället,
är revolutionär, äfven om den icke ursprungligen är riktad
mot samhället. Detta kanske kan förklara, huru
socialist-ledarne utan hyckleri kunna komma med det för vanligt
»borgerligt» sundt förnuft så oerhörda påståendet, att
storstrejken icke riktade sig mot samhället, hvilket ju ytligt sedt
är bokstafligen sant.
För hyckleri torde man däremot näppeligen kunna
fritaga hr Branting, när han gör ett stort nummer af att
initiativet till åtal enligt Åkarpslagen icke kommer från de
förfördelade själfva. Kan hr Branting icke fundera ut
orsaken?
Men lämnom hr Branting och låtom oss återgå till
Herman Lindqvists mera kärnfulla försvar för storstrejken. En
del kan i sin lugna och klara saklighet förtjäna införas in
extenso:
»Hvilken åskådning vi än ha angående sammanslutningarna mellan
arbetarne och mellan arbetsgifvarne, torde det väl sålunda åtminstone föreligga
anledning för herrarna att något reflektera öfver, huruvida icke skulden
till hvad som skett 1909 ligger på arbetsgifvaresidan och att regeringens
partitagande förvärrat förhållandena. Göra ni en sådan ordentlig undersökning, är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
