Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
96 Riksdagsdebatterna
jag öfvertygad om att ni komma till samma resultat som jag, oaktadt ni eljest
säga, att vi se partiskt på förhållandena.
I vissa afseenden föllo vi undan hela år 1908. Jag kan icke påstå, att alla
uppgörelser blefvo ofördelaktiga för oss. Jag tror, att en del voro grundade på
ömsesidiga eftergifter, så att vi kunde vara belåtna. På det sättet lyckades vi
komma ifrån det året utan lockout och arbetarne fingo äta sin julgröt utan
lockoutsvärdet hängande öfver sig.
Ar 1909 ingick utan synliga tecken till någon strid. Det fanns icke på
dagordningen något egentligt att reglera, mera än ett riksaftal inom byggnadsindustrien,
och det hoppades vi skulle gå utan större slitningar. Emellertid uppstodo
därvid svårigheter och Centrala arbetsgivareförbundet dekreterade våren 1909 en
lockout, hvilken dock genom ett bestämdt uppträdande från arbetaresidan
och ett klokt och kraftigt ingripande af statens förlikningsman, stadsnotarien
Cederborg, afvärjdes, så att uppgörelse träffades. Äfven hotades vi af lockout
inom byggnadsämnesindustrien, som omfattades af Svenska
arbetsgivareföreningen. Så snart vi ha något att förhandla med denna förening om, det må
vara aldrig så litet, få vi vara beredda på att erhålla en lockoutproklamation.
Vi trodde därför, att denna konflikt skulle medföra lockout, men på grund af
eftergifter å arbetaresidan nåddes uppgörelse. Vi voro därför fullständigt
öfver-tygade om att år 1909 skulle förflyta lugnt.»
Mot detta försvar från fackföreningshåll med däri
liggande angrepp på motsidan kom från dennas håll hr
Wennerstens replik, hvarur må citeras hans påvisande af »att
den strid, som utkämpades år 1909, hade långt djupare
liggande orsaker än att man skulle kunna förmoda, att en af
arbetarerörelsens främste ledande män kunnat vara okunnig
om dem eller icke väntat, att en sådan strid förr eller
senare skulle komma. Då man vet, att förra året flera mycket
svårlösta och bekymmersamma konflikter förelågo på
arbetsområdet, och då man vet, att dessa konflikter voro föremål
för upprepade mycket långvariga förhandlingar, så kan man
icke annat än förvånas öfver, att herr Lindqvist icke kunde
ana — för att använda ett uttryck af herr Lindqvist själf
— att dessa konflikter kunde blifva de droppar, som skulle
komma bägaren att flöda öfver.»
De fakta arbetsgifvaresidans taleman pekat på torde
således, trots hr Lindqvists väl anlagda försvar, bestyrka, att
landsorganisationens fredsvänlighet sommaren 1909 var
freds-vänlighet beroende på bristande rustningar. Att emellertid
indignationen öfver ett angrepp af ens vederdeloman i en
sådan position kan vara lika uppriktig som den är objek-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
