Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
102
Riksdagsdebatterna
dens intressen genom att försumma försvarets. Ej ens hr Staaff
begagnade tillfället att säga socialdemokraterna sanningen; för
honom står fortfarande härordningsreformen såsom »det
olyckliga beslutet af 1901», hvars konsekvenser man får dragas med.
Så kom då försvaret för försvaret att inom kammaren
sä godt som uteslutande falla på högern. Men såsom vid
många tidigare tillfällen gjorde det sig också nu märkbart,
hur hårdt valvinden där gått fram öfver topparna. Det är
för mycket begärdt, att hr Vennersten alltid skall stå i
breschen, och i så fall blir det endast bönderna kvar.
Men hur villigt än deras medverkan till genomdrifvande!
af vissa högst nödiga och nyttiga anslag under senaste tiden
må erkännas, så kan det ej hjälpas, att bland dem blott
sällan visar sig förmågan att se försvarspolitiska frågor ur
en högre synpunkt. »Slösare, det kan ni vara själfva!», så
ungefär klang grundtonen i hr Sjös anförande, och det lät
ej mycket annorlunda från det nationella framstegspartiets
chef ; denne ej ens försakade den replik om försvarsanslags-,
krafven under Staaffska regeringen, hvilken ej borde
uttalas från försvarsvänligt håll. Herr Carl Persson
intresserade sig mest för den inbördes värdesättningen af de
båda reservationerna, förmodligen ur taktisk synpunkt. Herr
Jansson i Djursätra tillkommer hedern, att dock från något
håll i kammaren den Rydénska försvarsnihilismen fick svar
på tal i ett uttryck af kraftig försvarsvilja. Men äfven han
förirrade sig till sist in i det handgemäng af ömsesidiga
förebråelser för »slöseri», civilt eller militärt, hvartill striden
denna dag så alltför gärna urartade.
Regeringens ingripande i debatten var hofsamt och
sympatiskt, men knappast så energiskt som situationen kräfde.
Krigs- och statsministrarne, endera eller båda, försvarade
sakrikt utskottets förslag, försvarade värdigt armén mot
orättvisa beskyllningar för bristande hänsyn till det allmännas
intressen, försvarade med talande siffror regeringen mot
obefogade anklagelser för slöseri. Men äfven denna dag visade
det sig egentligen blott vara socialisterna, som insågo
anfallets fördelar framför försvarsstriden. Den allra
ömtåligaste punkten i oppositionens ställning — hvilken också
glädjande nog sedermera kommit betydande organ inom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
