Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
101 Riksdagsdebatterna
Det vore att underskatta både hr Brantings kritiska skärpa
och allvaret i hans »materialistiska historieuppfattning» att
misstänka honom för att ej själf höra blindpatronernas
ihåliga knäppande i denna salfva af fraser. Hvad skiljer i
själfva verket detta hans »kulturförsvar» från hr Rydéns
försvarsnihilism »utan omsvep»? Till en realpolitiker som
hr Branting tycker man sig ändå kunna rikta frågan:
hvartill tjänar allt arbete på att lyfta folket materiellt och
andligt, om dessa yttre och inre gåfvor »icke kunna försvaras»?
Hvad vore vunnet med, om staten förvärfvade äganderätt
till produktionsmedlen, om detta endast skulle utgöra
förspelet till deras öfvertagande af en främmande makt? Jo,
säger hr Branting, »kulturen» — det begreppet
sammanfaller naturligtvis för honom med ett öfverhandtagande
socialdemokratiskt inflytande på vårt statslif— skall utgöra försvaret.
Finland med sina 85 socialdemokratiska folkrepresentanter af
200 har då tydligen enligt hans uppfattning redan rest det
oöfverstigliga bålverket mot utländskt förtryck och barbari!
På den röda flygeln hade man alltså att konstatera
en tydlig direktionsförändring till vänster, ytterligare
markerad genom den i enlighet med partikongressens
önskningar intagna rent fientliga hållningen mot det frivilliga
skytteväsendet. Hur verkade då denna svängning på
kamraterna närmast till höger, på liberalerna, vännerna af ett
verksamt försvar inom nuvarande ekonomiska ram? Då
hr Starbäck reste den »raka rvgg», hvaröfver han yfves,
skedde det, skulle man väl tro, för att ge ett dråpslag åt
den försvarsnihilism, hvars öppna förkunnelse från
framskjutet håll bland socialdemokraterna ju borde kännas
besvärande för deras — stundom tillfälliga — allierade. Jo
vackert, hufvudtyngden af hans protest drabbade
påståendet, att inte också liberalerna skulle bekämpat
»militaris-men». »Vi skilja på militarismen och försvaret» — voilà
tout! »Är det ej vi, som yrkat på militieombudsmannen
och krigslagarnas reformering? Men vi ha ej kunnat drifva
igenom vår mening rörande anslagen i de gemensamma
voteringarna, lika litet som socialdemokraterna kunnat det.»
Endast från den liberale motionären i frågan, hr Nilson i
Örebro, förspordes en välment påpekan, att man riskerar fre-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
