Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
106
Carl Hallendorff
Då vi i afton samlats kring tvåhundraårsminnet af slaget vid
Helsingborg, där svenskarne med nöd värjde sitt eget land, då
komma oss osökt i hågen de så mycket annorlunda
februaridagarne två år tidigare, 1708, när Karl XII förde sin
fruktansvärda armé fram ur Mas urens ovägade skogar och nådde de
littauiska kvarter (kring Vilna), hvilka erbjödo honom bekväma
leder in i hjärtat af motståndarens land. Då hängde österns
och nordens öde på kung Karls värjspets, och västerlandet
sporde under spänning, hvad de närmaste buden från den
slaviska krigsskådeplatsen skulle medföra.
Två år senare: afgörandet i Ukraina hade fallit; den
svenska fälthären låg nedmyllad i rysk jord eller förspridd i
fiendelandets fångahus; konungen själf höll hof i Bender, väl
ej som en maktlös flykting på nådebröd utan alltfort en viktig
medelpunkt för politik och krigföring, men i allt fall besegrad
och beröfvad den rörelsefrihet och de säkra maktmedel, hvilka
han tarf våde för att åter föra sin sak till seger; de förut böjda
fienderna hade efter dessa budskap rest sig; hvad Karls
krigslycka hade skapat, hotade att genom hans olycka falla; faran,
så länge hållen på afstånd från rikets egna landamären,
öfver-skred dessa, och det spordes med bistraste allvar, om ens de
af Karl X förvärfvade och af Karl XI försvarade skånska
provinserna skulle kunna räddas.
Den 18 oktober 1709 hade kung Fredrik af Danmark
utfärdat sin krigsförklaring mot Sverige: »et saare svagt Arbeide»,
så bedömes dokumentet at våra dagars danska häfdateckning.
Man hade nämligen blott ringa saker att klaga öfver men intet
enda verkligen tyngande skäl att framföra. Men på skälens
styrka kom det icke nu an. Så upprörd var tiden, och så
till-skärpt var af gammalt spänningen mellan Sverige och
Danmark, att den danska regeringen själfklart måste söka utnyttja
hvarje allvarlig svensk motgång till sin mäktige grannes
försvagande. Någon öfverraskning kunde alltså budet ej utgöra
för den svenska regeringen, men väl förorsakade detta anfall
stora svårigheter: gränserna hotades samtidigt från öster, söder
och väster; armén måste nydanas; flottan befann sig af
penningebrist i dåligt skick.
Sista dagen i oktober styrde en stor dansk transportflotta,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
