Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
helsingborgsminnet
Tal vid Stenbocksfesten å Riddarhuset den 28 februari 1910
af professor Carl Hallendorff.
När svenska män och kvinnor hugfästa Helsingborgsminnet,
jag vet knappt, hvar de då lämpligare skulle samlas än i denna
sal. Naturligtvis, ville vi se slaget rätt lefvande framför oss,
följa dess skiften från de stridandes uppmarsch till de slagnes
flykt inom stadens befästningsverk och deras börjande
återin-skeppning till Själland — då vore ju Helsingborg själft och
slagfältet därutanför rätta platsen för våra intresserade studier. Men,
hur spännande än krigsleken däruppe på Ringstorpsheden var,
det är icke den uteslutande eller ens företrädesvis den, som i
afton fängslar våra tankar. Ty vilja vi, att dagens minne skall
för oss vara något mera än ett litet afbrott i hvardagligheten,
många andra sådana likt; att det tvärtom skall säga oss några
allvarsord till gagn just midt uppe i vår arbetsdagid — då
vidgar sig betraktarens skådefält och vi blicka spörjande efter
alla de olika faktorer, som möjliggjorde segern och gaf denna
dess varaktiga betydelse. I så fall är det till det dåtida Sverige
öfverhufvud vi få vända vår blick. Och då — hvar kunna
väl minnena träda oss lifligare för ögonen än just här, här i ett
palats, byggdt att vara samlingspunkten för allt, oafsedt börd
och rikedom, som riket fostrade af dugande och
statsuppbyggande kraft; här inom murar, täckta af ärfda och själfförvärfda
sköldemärken, hvilkas bärare gått främst i rådslag och strid,
delat seger och nederlag, försmäktat i rysk fångenskap och
jublande jagat fram mot Helsingborg; här slutligen, i skuggan
af Gråbrödrakyrkan, där de hänsofne hjältarne, lefvande
evärdligt i sina verk, hålla den sista trogna vakten för sin arbets-
möda, sina sorgers, sin lyckas och sin kärleks fosterjord.
*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
