Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
108
Carl Hallendorff
skulle för. en i bästa fall snabbt öfvergående framgång hafva
offrat sin enda mobila styrka, hvilken under de närmaste
förberedelsemånaderna alltför väl behöfdes för att hålla känning
med fienden, och hvilken i sinom tid skulle blifva
medelpunkten för en ny svensk fälthär. Så stack han svärdet i skidan
och rymde godvilligt det land, han ej nu mäktade försvara. Men
rymde det för att — återkomma.
När Stenbock rymde öppna landet och drog sig upp till
trakten af Helgaån, lämnade han likväl ej ett alldeles
öfvergifvet land bakom sig. Kvar dröjde en moralisk kraft, hvars
styrka ej får underskattas, nämligen minnet af femtioårig, i det
hela lyckosam svensk styrelse. Det drag, som var våra
stormaktsdagars stolta särdrag, förmågan af skicklig statsbyggnad,
förmågan att ordna och mèd framgång regera vidsträckta,
nyeröfrade länder, det hade visat sig äfven i de skånska landskapen
och där satt varaktiga märken. Utan brister hade förvaltningen
där ej varit, utan klagomål och knot hade den ej aflupit, men
i stort sedt hade styrelsen blifvit så ledd, att de nyss eröfrade
redan kunde känna sig som verkliga medlemmar af den svenska
rikskroppen, följaktligen saknade fog att nu åter önska
herrebyte. Karl XII:s glänsande krigstid hade ock skapat
gemensamma ärofulla minnen med all deras bindande styrka: en ny
kedja mellan gammalt och nytt land var smidd, sedan Skånes
söner med heder på sina fanor inskrifvit namnen Klissow,
Pul-tusk, Posen, Punitz och Fraustadt samt under det stora ryska
tåget delat andra svenskars mödor och uppoffringar, äfven deras
bittra nederlag och hårda fångenskap; fränderna därhemma
hade ej längre lätt att uppsäga troheten till det majestät, åt
hvilket de långt i fjärran dragne ägnat sina krafter och sitt blod.
Slutligen hade den siste generalguvernören, grefve Magnus, med
den skarpblick som var honom egen, klart urskilt, huru
nödvändigt det var för svenska kronans makt öfver Skåne, att banden
knötos ännu närmare. Under sin korta förvaltningstid hade
han varit outtröttlig att genomföra förbättringar och afhjälpa
befogade klagomål; hans person var därför för menige man
redan vorden en borgen, att rätt och god ordning skulle hållas.
Själf hade han, när faran drog sig samman, vädjat till personlig
pliktkänsla, såsom i de frejdade orden till Malmö magistrat
och borgerskap den 27 september, då han för dem kungjorde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
