Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Helsingborgsminnet
109
konungens iråkade olycka och manade dem till mannamod och
trohet under de hotande dagarna.
»I veten själfva», yttrade han, »huru de stora Sveriges konungar, Karl
X och Karl XI, bemödat sig att underlägga dess rätta ägare och bibehålla
detta hertigdöme samt denna fästning såsom en bland de förnämsta
kle-nodier i kungl, svenska kronan. De hafva icke mer undandragit sig att
därför kläda blodiga skjortor än deras tappre män, som låtit sitt blod
rinna på sandhögarne för Köpenhamn, Halmstad, Lund och Landskrona. Då
vi äga en konung, som med samma omsorg vakar för vårt bästa, hvarför
skulle vi träda ifrån våra förfäders berömliga fotspår? Jag är ett lefvande
vittne om Hans Majestäts goda uppsåt, i det jag i sju samfällda år sett honom
med oförliknelig frimodighet gå sina fiender under ögonen, till att erhålla en
säker och beständig fred för sina trogna undersåtar; lämnar alltså hvar och en
att döma, om något bör vara oss mer om hjärtat än att med trohet belöna H.
M:ts oförtrutna möda under hans svåra fälttåg och med tapperhet förfäkta hans
odödliga beröm. Och, som detta hertigdöme kan kallas nyckeln till Svea rike
äfvensom denna fästning till hertigdömet, räknar jag, såsom landets guvernör,
för min största skyldighet, att genom denna stadens försvarande bibehålla allas
eder välfärd och egendom, och skall därtill hafva lif och egendom ospardt vid
alla tillfällen, i förmodan, att äfven I, som redliga män och trogna undersåtar,
visen Eder hädanefter som hittills villiga uti oförfalskad trohet. Att jag
sålunda är sinnad för min allranådigaste konung och fädernesland, samt i alla
mål vill dela faran och besväret med eder, däi;på tager jag den lefvande
Guden till vittne.»
Med sådana gärningar och sådana ord hade grefve Magnus
ännu in i yttersta timmen hållit känslan af förpliktelser mot
Sveriges krona vid starkt lif. Minnet af det svenska regemente,
som varit, liksom tanken på den mångbepröfvade, outtröttligt
verksamme hjälte, som nu försiktigt böjde undan stormen,
bidande sin tid, sade tydligt nog till alla förtänksamme i Skånes
land, att kampen om deras nejder knappast ännu börjat, fastän
fienden utan strid syntes stå som dess behärskare. Därför, om
också bönderna mottogo danskarna rätt väl, de ledande stånden
och särskildt de viktiga städernas invånare höllo sig fast till
Sveriges konung och krona.
Det visade sig snart, att de betänksamme dömt rätt. Det
visade sig nu liksom ofta fordom, att ovännerna tänkt för lågt
om Sverige.
Det var ingen styrelselös, vid tunga bördor ovan och af
olycksslagen lätt föryryllad nation, som jobsposterna från
Ukra-nia, Polen och Danmark brusade in öfver.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
