Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Land skall med lag byggas 123
öfverhet; då är redan mycket vunnet, om den rätta öfverheten
tydligt sagt ifrån hvad han vill.
Storstrejkens och förut Malmö kommunalstrejks utgång har
ådagalagt, att maktmedel finnas att beifra obefogad strejk. Den
psykologiska nyckeln till ställningen vanns, när det visade sig,
att arbetareorganisationerna icke voro i stånd att skydda alla
sina egna för efterräkningar och med dylika drabba
strejk-bry t ar ne.
Järnvägsmännens hållning under årets storstrejk visar
ytterligare, att staten utan att tillgripa en rent militär organisation
kan lita på sina fast anställda tjänare, när det gäller. Må man
så långt möjligt tillämpa samma system för all allmän tjänst,
så att de »löse arbetarne», där sådana oundgängligen behöfvas,
ha vid sin sida en fast kärntrupp, som i nödfall kan ensam
hålla verket i gång. Storstrejken har äfvenledes visat, att icke
massan af de obefogadt strejkande behöfver göra
bestraffningsåtgärder omöjliga. Gallring är ett mycket effektivt sätt att straffa
bland en stor hop, då ju billigheten fordrar att de särskildt
komprometterade drabbas häraf, såsom t. ex. skedde med
strejk-kommitterade vid Sandviken, som undertecknat ett mot de
»strejkbrytande» förmännen ärekränkande upprop. Vid ingen
strejk torde sådana särskildt komprometterade saknas, och skulle
man nödgas godtyckligt taga ut några syndabockar, så äro
rättens fordringar ej släppta efter rörande dem, utan i fråga om
dem, som få gå fria. F. ö. finnes det nog medel att straffa äfven
massvis med nedsättning i lönegrad e. d., såsom ju skett med en
del vid en senare tidpunkt återgången spårvägspersonal. Tänk
om man skulle upphöra att föreställa sig arbetarne som
ouppfostrade barn, gent emot hvilka den svage uppfostraren får låta udda
vara jämnt, och behandla dem som män som få svara för sig.
Denna senare uppfattning är på en gång mera ideell och mera
realistisk, om man ser längre än till den »klassmedvetna»
sam-hällsplågan, som skriar, och till alla de kärnkarlar, som tiga
och arbeta. Dessa på grund af sakens natur närmast liggande
mildare straffgrader utesluta naturligtvis icke, att en olaga strejk
bestraffas som uppror för uppviglarens räkning och i allmänhet,
där ett revolutionärt syfte direkt föreligger.
Med den stats- och kommunalsocialistiska utveckling, som
utan allt anglosachsiskt braskande, men desto mera säkert ge-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
