Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
124
Hjalmar Haralds
nomsyrat det svenska samhället, torde numera de allra flesta
sociala funktioner kunna lagligen strejkskyddas genom
strejkförbud för i allmän tjänst anställda. Men alla
samhällsfunktioner täckas ej utan vidare däraf (ehuru naturligtvis just ur
denna synpunkt ännu en eller annan viktig social funktion
kan tänkas indragen under det allmänna), och därför borde
naturligtvis principen om strejkförbud för nödvändiga
samhällsfunktioner utsträckas äfven till det privata. Detta är en fråga,
som måste lösas i praktiken i detalj, hvarvid man torde i den
nämnda principen ha en fullt objektiv norm att gå efter.
Medlet torde vara att ge de yrken, som falla inom denna kategori,
en korporativ organisation genom det allmännas ingripande.
En sådan är ej bara ett teoretiskt kraf, utan förefinnes i
praktiken : alla koncessionerade samfärdsmedel ha ju en dylik
ställning. Felet är, att i vissa fall företagen äro bundna, icke så
deras arbetare, men bestämmelser, som utsträcka sig till dessa
senare, ha vi ju redan en typ för i nu gällande rättssystem.
Sjölagen, den af den socialistiska riksdagspolitiken så ofta
anfäktade, förkroppsligar ju principen, att fyllandet af en
samhällsfunktion måste gå före lönestridens »rörelsefrihet».
Nästa moment i rättsordningens nödvärn mot öfvergreppen
i den sociala striden är beifrandet af de särskildt genom denna
framkallade våldsbrotten. Detta är ju dock i princip löst
genom Akarpslagen. Och den principen att rättsordningen, om
den ej skall gå under, måste gifvas särskildt starkt straffskydd,
där den af de sociala förhållandena särskildt hotas, den
principen ligger så fast grundad i sunda förnuftet, att intet tal om
klasslagstiftning i detta fall torde kunna förmå svenska
riksdagen till en sådan oanständighet som dess borttagande. Alltså
torde Akarpslagen trots sin delvis bristande effektivitet komma
att få stå kvar i vårt rättssystem såsom ett erkändt rättskraf,
hvilket för sitt fulla förverkligande jämte många andra ropar
på en processuell reform i lagstiftning och praxis, som genom
att bryta med formalism och casuistik ger åt vår lags
vördnadsvärda bokstäfver anda och lif.
Härmed ha vi kommit öfver hvad som hos de moderna
arbetsstriderna faller inom straffrättens område. Är därmed
också hela området för statens rättsliga reglering utstakadt?
Frågan måste apriori besvaras nekande. Den moderna staten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
