Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
126
Hjalmar Haralds
bör man kanske tillägga en sats, som blifvit så allmänt erkänd,
att den blifvit banal, att bakom arbetarerörelsens strider och
stridsmedel naturligtvis ligga också sociala och historiska
nödvändigheter. Hvilka, finnes här ingen anledning att utreda.
Men om storlockouten varit nödvändig som motvärn mot
arbetarerörelsens frammarsch i en riktning stick i stäf mot
industriens och näringslifvets intressen, när inget annat motvärn
fanns, så har det i alla händelser varit en sorglig nödvändighet.
Man får icke glömma, att den frambesvurit storstrejken, som
visserligen hängde i luften ändå, men faktiskt genom
storlockouten blef en verklighet, som under en månads tid i
internationellt politiskt afseende anförtrodde det svenska statsskeppet
åt väder och vind, hvilka alldeles utan svenska
arbetsgivareföreningens förskyllan och värdighet visade sig gynnsamma.
Och därmed är storlockoutens meritlista icke slut. Den
nöd, den bringat öfver tusentals arbetarehem, och framför allt
den inverkan, detta haft på vårt folkfattiga lands
framtidsresurs, barnen, är en faktor, som icke är mindre beaktansvärd,
därför att den hör till imponderabilia.
En annan förlust, som icke kan öfverskattas, är
upplösningen af de äfven i vår tid existerande och ännu lifskraftigt
utvecklade patriarkaliska banden mellan arbetare och
arbetsgifvare. Vi äga en nationell, s. a. s. historisk form för
fabriksdrift, som vi till det yttersta böra bevara och om möjligt
utveckla — bruket, den till landsbygden förlagda industriella
verksamheten, som bildar ett samhälle för sig, brukssamhället,
med monarkisk ledning af bruksherren eller disponenten, som
•regerar öfver frie män, frie emedan de känna sig solidariska
med bruket såsom dess aktade och frejdade arhetarestam. Detta
är ju icke hela verkligheten i denna sociala företeelse, som
naturligtvis ofta varierar till det sämre, men det är den ideala
kärnan, som har realitet såsom en värdefull tendens,
naturligtvis bredvid andra mindre värdefulla.
Denna företeelse var ju redan mångenstädes angripen af vår
moderna sociala kräftsjukdom, jobberiet, som i sin orättmätiga
sträfvan att mobilisera alla värden naturligtvis icke stannade
inför dessa sociala organismer, lika litet som det dragit sig för
att på den fria och absoluta äganderättens grundval göra
äganderätten illusorisk för en stor del af vårt bondestånd. Men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
