Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Några karakteristiska- drag lios den engelska kyrkan
167
III.
Äfven vi äro angelägna att tillhöra den katolska, det är den
allmänneliga kyrkan, eller såsom Luther kallar henne: hela
kristenheten på jorden. Hvad kontinuiteten angår, är den i vår
kyrka kanske ännu renare och mer obruten än i The Church
of England. Jag tänker då icke uteslutande på den oafbrutna
biskopsföljden, som för engelsk pietet för historia och tradition
äger ett för oss nästan ofattligt värde, som kan, men icke
behöfver råka i strid med de trettionio artiklarnas rent och klart
evangeliska grundsatser. Denna biskopsföljd är i hvarje fall
en symbol för ett långt och värdefullt sammanhang. I reellare
ting framträder kontinuiteten hos oss t. ex. i liturgien, som aldrig
blef som i England starkt biblicistiskt förändrad. En sådan
katolsk kännare som den franske St. Sulpiceteologen J. Martin
påvisar, hurusom den svenska gudstjänstordningen kanske
trognast af de reformerade kyrkorna fortsätter den medeltida
traditionen. Den berömde nordamerikanske prelaten J. Spalding
menar i sin omfångsrika History of the Protestant Reformation,
att »reformationen sköttes mycket klokare i Sverige än i
England.» Samme nu aflidne katolske ärkebiskop, den
nordamerikanska katolska hierarkens förnämste teolog, går så långt, att
han uttryckligen medger de svenska evangelisk-lutherska
biskoparnes verkliga biskopliga karaktär från hans romersk-katolska
synpunkt. Som bekant har Rom officiellt underkänt den
anglikanska invigningens giltighet. En enskild prelats omdöme äger
naturligtvis ingen officiell hemul. Och jag känner ingen svensk
kyrkoman, som tillmäter ett erkännande eller ej från romerskt
håll den ringaste kyrkliga betydelse för vårt vidkommande.
Äfven genom den nonkonformistiska nordamerikanska världen
går nu en våg af kyrklighet och respekt för traditionen. En
framstående medlem af det i bildning och andlig utveckling
högt stående kongregationalistiska samfundet i Nya England
föreslog för någon tid sedan, att man skulle hemta biskoplig
tjänst från Sverige såsom innebärande större historisk garanti
och möjlighet till universellare erkännande. Sådana
symptomatiska företeelser äga ett visst historiskt intresse, som gör dem
värda att antecknas.
Vår ställning till successio apostolica och andra af mig
relaterade företeelser af kyrklig kontinuitet kan angifvas med Pauli
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
