Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
190
Aftalslagarna ocli arbetsdomstolen
sation genom utbetalning af understöd åt de arbetslöse,
enligt arbetsgifvarens på grund af t. ex. minskade
afsättnings-möjligheter, så måste domstol afgöra, hvilketdera påståendet
är med sanna förhållandet öfverensstämmande. Detta är
väl praktiskt taget omöjligt, ty under samma tider, då
konjunkturerna starkast mana till inskränkning, äro
arbetsgif-varna helt naturligt äfven mest ifriga att tillgripa
lockout-vapnet; och om domstolen ej skall helt och hållet låta
saken falla, måste den då afgöra, eller rättare sagdt försöka
afgöra, om en företagare skall tvingas att mot sin vilja
hålla företaget i gång i den utsträckning, en utomstående
myndighet finner lämpligt. Detta blir följden, om man
försöker gifva lagen en större räckvidd än aftalet omfattar.
Mot dessa skäl har herr Schotte hufvudsakligen
ingenting annat att anföra än att han »vågar tro att
sympati-lockouten såsom vapen i kampen om lönevillkoren är
åtskilligt öfverskattad» och att han »tror att arbetsgifvarnes
skäliga maktställning ändock kan hållas fullt uppe.»
Utskottets majoritet har emellertid icke varit lika fast i
trone och har ej velat gått med på dessa äfventyrligheter
utan har fordrat, att lagen icke måtte förbjuda
sympatistrider. Däremot föreslår utskottsmajoriteten, i motsats till
kungl, propositionen men i enlighet med lagrådets mening,
att arbetsinställelse icke skall äga rum för att frampressa
villkor i kommande kollektivaftal. Detta synes både
praktiskt och teoretiskt kunna väl försvaras, då i motsatt fall
en af parterna skulle kunna ta upp striden om kommande
kollektivaftal vid en för honom lämplig tidpunkt, under
den tid det gamla kollektivaftalet är gällande, och sålunda
faktiskt sätta dettas utlöpningstid ur giltighet.
Att i öfrigt här gå in på ett detaljeradt bedömande af
vare sig det kungliga förslaget eller utskottsbetänkandet med
dess reservationer är så mycket mindre nödvändigt, som
detta i mycket blott skulle innebära ett upprepande af hvad
som redan blifvit yttradt i ett föregående häfte af denna
tidskrift1). I den föreslagna lagstiftningen ingår emellertid
ett särskildt moment, som i den allmänna diskussionen fått
Årg. III, h. 8.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
