Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
191 Aftalslagarna ocli arbetsdomstolen
stå tillbaka för de socialpolitiska principfrågorna, men som
ur praktisk synpunkt är väl förtjänt af särskild
uppmärksamhet.
I samband med lagstiftningen om kollektivaftal har
nämligen föreslagits en särskild arbetsdomstol för behandling af
mål, som angå kollektivaftalet. Rörande dess
sammansättning och befogenhet, sådan utskottet föreslagit densamma,
är ej mycket att erinra. Men bestämmelserna om
rättegången lämnar mycket öfrigt att önska.
Utskottet har föreslagit, att talan skall få fullföljas endast
i det fall att arbetsdomstolen förklarat sig ej vara behörig
att upptaga mål, som där anhängiggjorts, eller ogillat af
svaranden gjord invändning mot domstolens behörighet.
Utskottet har därmed brutit med den hittills i vårt land
i vida kretsar som sacrosanct antagna grundsatsen om hvar
mans rätt att draga sin sak ända upp under Konungens
pröfning — en grundsats, som dock äfven förr i världen
varit föremål för ganska kraftiga tumningar, t. ex. genom
stadgandet i 1734 års lag, att en rättegång skulle röra sig
om minst femtio dalers värde för att få dragas inför hofrätt.
Utskottet har för sitt förslag om appellrättens borttagande
anslutit sig till den motivering för samma förslag, som vid
lagrådets granskning afgifvits af herrar Marks von
Wurtemberg och Wall.
Dessa åberopade i första rummet, att de spöismål, som
kunde komma att hänskjutas till arbetsdomstolen, torde i
många fall påkalla den allra största skyndsamhet i
afgörandet. En lag, hvars hufvudsyfte vore att göra slut på den
hos såväl arbetsgifvare som arbetare inrotade seden att för
rättstvisters slitande anlita egna maktmedel, måste sörja för,
att det afgörande, som lagen erbjöde och kräfde, lämnades
med all den snabbhet förhållandena möjliggjorde. Skedde
ej detta torde lagens helgd och effektivitet lätt kunna sättas
i fara. En tvist om kollektivaftals tolkning kunde mången
gång medföra så stark spänning mellan de i frågan
intresserade, att det vore godt, om det definitiva afgörandet ej
läte vänta på sig.
En sådan skyndsamhet, som af herrar Marks von
Wurtemberg och Wall med instämmande af utskottet framställts
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
