Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hufvuddragen af den föreslagna skattereformen 209
ju t. ex. under missväxtår jordbrukarens inkomst vara lika m
noll och enahanda blir förhållandet med en husägare i stad,
som ej lyckats få sina våningar uthyrda. Men huru dåligt det
än gått, ha de båda fått skatta och därtill progressivt för en i
själfva verket fiktiv inkomst, som lägges tillhopa med eventuelt
annan verklig inkomst.
Gifvetvis kan ett beskattningssystem, äfven så kompletteradt
som skett genom inkomstskatten, i längden icke verka
nöjaktigt. Systemet saknar i alltför hög grad den inre fasthet, som
ensam kan göra det fullt bärigt. Därtill kommer, att det visat
sig icke gifva staten tillräckligt stort skatteutbyte.
De stora svårigheter, som hittills mött en omläggning af
den direkta statsbeskattningen, äro väl bekanta. Jag erinrar
om två.
Den ena har varit en svårighet af konstitutionell art,
beroende af det intima sambandet mellan förutvarande
rösträttsbestämmelser och själfva bevillningen. Först i och med den
senaste rösträttsreformens genomförande har detta hinder fallit
bort.
Det andra ännu starkare hindret har varit sambandet mellan
den statliga och kommunala beskattningen. Formellt har väl
hälen viss skilsmässa kommit till stånd, men det bestående reella
sambandet tvingar alltjämt kommunerna att i öfvervägande grad
fylla sina skattebehof på grundval af den uppskattning af
inkomst resp. taxeringsvärden, som ingår i bevillningstaxeringen.
Denna omständighet gör ock, att det i afvaktan på en
verklig lösning af den kommunala skattereformen — en lösning,
som således äfven reellt gör slut på den omaka förbindelsen
mellan stats- och kommunal beskattning — befunnits
oundgängligt att tillsvidare upprätthålla den nuvarande
bevillningstaxeringen. Eljest skulle grunden ryckts undan för den
kommunala beskattningen. Men bevillningen själf eller den skatt,
som bevillningstaxeringen ger till resultat, är enligt förslaget
afsedd att bortfalla såsom statsskatt.
Den bråkdel af bevillningen — en tiondel — som för den
kommunala beskattningens skull tillsvidare måste af staten
debiteras, kommer nämligen att öfverlämnas till länskommunerna
och de städer, som icke delta i landsting, såsom direkt bidrag
till fyllande af deras skattebehof.
Det nya Sverige IV 14
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
