Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Preusseriet»
255
terdepartementet med känd sorglustig utgång. Det befanns, att
det parlamentariskt enade Tyskland betydde nättupp ingenting,
när det i danska frågan gällde att häfda den tyska
nationaliteten utåt. Preussen, som fick stå i breschen och hvars
stormaktsställning rönte rätt hårda påkänningar af Englands,
Rysslands och Sveriges sammanlagda diplomatiska tryck, grep
ledningen liksom det grep ansvaret — helt enkelt för att ej låta
oansvarige parlamentariker drifva saken till en kris. När
sedermera Preussen efter att ha gjort sig till herre i eget hus genom
att hemsända sitt radikaliserade parlament — som efter
upphöjdt parisiskt mönster börjat allt mera komma under
inflytande af »gatans parlament» —, med sin armé räddade
Tyskland från de rödes öppna våld, var den preussiska hegemonien
redan ett faktum. Dess konsolidering hindrades endast genom
en fantastiskt-genial konungs romantiska legitimitetshänsyn för
huset Habsburg.
Af allt detta har Bismarck lärt. Han träder in i lifvet med
rent preussiska idealer, medvetet ställande för sig uppgiften att
fortsätta Fredrik den stores verk. Det gällde att häfda
Preussens ställning i Tyskland gentemot den dragningskraft Österrike
utöfvade på småstaterna genom sin större landmassa, genom
traditionerna från det Heliga Romerska Riket och genom den
af de små instinktivt förnumna slapphet i hegemonien, som var
gynnsammare för deras partikularistiska själfhärlighet än
Preussen med dess drag af både Sparta och Rom.
Men i denna rent preussiska statsidé ligger redan Bismarcks
Tyska Rike in nuce inneslutet.
Fredrik den store blef en tysk nationalhjälte, när han viel
Rossbach visade vägen hem för dessa öfvermodiga fransoser,
som i le Roi Soleils dagar öfverrumplade Strassburg och brände
Pfalz. Fredriks bragder lifvade Sturm- und Drangperiodens
nationalkänsla, och från den tiden börjar s a in m a n v äx 11 i 11 ge 11
mellan tyskt och preussiskt, den »lilllyska» idén, tanken på
Tysklands enande kring Preussen utan Österrike.
Det är således ingen inre motsägelse, när Bismarck på
1860-talet för att ej låta Preussen tryckas ned under en österrikisk
hegemoni i ett stortyskt enhetsverk ställer upp Preussens eget
enhetsprogram. I det afgörande ögonblicket kommer här den
på den allmänna och lika rösträtten byggda riksdagen, repre-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
