Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Stat ocli folk i Ostafrika
275
minstone, att den nyare utvecklingen i det hemlighetsfulla
tropiska alplandet är värd den allra största uppmärksamhet af de
intresserade europeiska makterna — och hvarför icke då äfven
i en vidare krets?
* ’ *
*
Ostafrikas sammanslutning under abessinsk ledning är både
i etnografiskt och historiskt afseende väl förberedd och
motiverad.
Etnografiskt taget råder det en mycket stor enhetlighet inom
hela det väldiga området från Egyptens gräns i norr och ända
ned till Tana-flodens mynning i söder, från de Röda och
Indiska hafven i öster ända bort till de västra sluttningarna mot
Nildalen. Den ostafrikanska rastypen är en af världens
skönaste. Dolikocefalien är förhärskande, håret är krusigt (icke
ulligt), näsan är rak och näsvingarna i regel tunna,
kindkno-torna äro icke alls eller endast obetydligt utstående, och
läpparna likna föga sudanesernas. Gestalten är smärt och fint
byggd; verkliga jättar såsom bland de egentliga negrerna finner
man sällan, men kroppslängden är dock i regel öfverlägsen
syd-europeernas. Händer och fingrar äro smala och långsträckta,
af en verklig »aristokratisk» typ. Färgen kan växla från ljust
rödbrunt till mörkt kaffebrunt, men dessa skiftningar bero
väsentligen på olika lefnadsförhållanden; de fattiga bönderna och
jordbruksarbetarne, som dag ut och dag in gå så godt som
nakna i den heta solen, äro i regel en aning mörkare än
ädlingarna och munkarna, och männen visa ofta en högre
färgton än sina hustrur, som till stor del ha sitt arbete inomhus.
Åldern spelar också in; de gamla äro svartast, barnen däremot
ofta nästan gulhvita; manbarhetens inträde visar sig bl. a. i
färgen, som hos personer i deras bästa ålder mest är kraftigt
rödbrun. Själfva älska de infödda att beteckna sig som »det
röda folket» i motsats till de »svarta slaffolken» i väster och
söder.
I språkligt afseende kan man inom det betecknade området
urskilja två större, väsentligt skilda språkstammar, nämligen
den s. k. kuschitiska och den semitiska. Till den förra höra
(för att här endast nämna de viktigaste grupperna) bädj
a-språken längst i norr, agau i det abessinska inlandet samt galla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 20:12:38 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/dns/1910/0279.html
