Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
278
Johannes Kolmodin
fullständig kontroll öfver de kringboende inhemska
stammarna, som både då och senare lefvat i öppna byar; och
äfven här har omsider — troligen icke utan långvariga strider —
en stad (Axum) vunnit hegemonien öfver de öfriga och
sam-manslutit dem till ett rike. Skillnaden är blott den, att
enhetsverket på den ost-afrikanska skådeplatsen genomfördes under
monarkisk ledning. Det ursprungliga axumitiska
konungadömet torde i första hand ha inneburit uppsikten öfver ett antal
semitiska städer och deras områden samt öfver
förbindelselederna mellan dem. Därtill kommer i andra hand ett
öfvervälde i växlande men väl i regel tämligen lösa former öfver
talrika och oberäkneliga kuschitiska stammar. De mäktigare och
aflägsnare bland dessa ha väl endast varit förpliktade att följa
konungens häruppbåd; andra ha redan tidigt varit
skattskyldiga; men sina egna inre angelägenheter ha undersåtarna
tämligen undantagslöst fått sköta på egen hand.
Under det semitiska konungadömets period når Abessinien
den kulturståndpunkt, på hvars arf det sedan har lefvat intill
senaste tid. Storkonungen i Axum har, efter hvad det vill
synas, likasom sina högt lysande förebilder i Babylonien och
Egypten haft till sitt förfogande en talrik administrativ stab:
hofämbetsmän, ståthållare i städerna, uppbördsmän och
officerare, allesammans strängt öfvervakade och nära anknutna till
härskarens person. Såsom andra gamla orientaliska monarkier
har äfven den axumitiska hvilat på teokratisk grundval; och
detta har kommit till uttryck på det sedvanliga sättet: konungen
betraktas som gudason. Om gudarnas och konungarnas makt
och höghet vittna lämningar af storartade tempel, väldiga
monoliter i en från de egyptiska obeliskerna helt och hållet
afvikande stil och imponerande grafbyggnader. Somliga regenter
ha också efterlämnat utförliga inskrifter, affattade dels på det
semitiska riks- och kult-språket (det s. k. gees-språket, som är
en ålderdomlig dialekt af det nutida tigrinja-språket), dels på
grekiska, stundom också på båda dessa språk.
De grekiska inskrifterna i Axum äro icke de enda
vittnesbörden om att riket stått i en liflig beröring med de
hellenistiska monarkierna. Förbindelserna åt detta håll fortfara äfven
under den romerska tiden och bana väg för kristendomen, som
från 300-talets början förkunnas i landet af syriska missionärer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
