Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Stat ocli folk i Ostafrika
277
stammar och släkter, som under det senaste årtusendet flutit
ofvanpå, varit af osemitiskt ursprung, äfven om de på grund
af historiska förhållanden talat semitiskt språk. Det vore nästan
rimligare, om man väntade sig att finna ett svagt semitiskt
inslag i de undre samhällslagren, åtminstone i vissa landsändar.
Abessinien är sålunda i etnografiskt afseende kuschitiskt och
icke semitiskt. Men otvifvelaktigt har en stor del af
kuschi-terna i historiens gryning stått under ett starkt semitiskt
inflytande, som blifvit fullkomligt afgörande för hela den följande
utvecklingen. Den inhemska rasen, lämnad åt sig själf, har
aldrig höjt sig öfver stamsamhällets nivå; semiternas stora
insats, som förklarar och innesluter allt annat, är att de varit
det statsbildande elementet.
Abessinarna själfva ha ett dunkelt medvetande om, att deras
stat egentligen icke är en inhemsk skapelse. Enligt
folktraditionen har riket grundats af en son till konung Salomo och
drottningen af Saba, hvilken senare betraktas som en infödd
furstinna, »utaf Kams barn, som ursprungligen bodde här».
Riksgrundaren, som bar namnet Menilek likasom den senaste
härskaren, drog ut från Jerusalem med utvaldt manskap af sex
israelitiska stammar (Ruben, Simeon, Levi, Juda, Josef och
Benjamin) och underlade sig Etiopien med deras hjälp. I
samband med eröfringen skulle äfven de inhemska kulterna
(orm-dyrkan o. d.) ha blifvit afskaffade och judendomen ha införts.
Prästen Asarias, som anförde de uttågande leviterna, medtog i
smyg den israelitiska förbundsarken, som blef det nya rikets
palladium och uppställdes i centralhelgedomen i Axum.
Det är ju klart, att dessa traditioner äro fullkomligt
värdelösa, hvad detaljerna beträffar. Men den situation, som tecknas
i dem, är nog icke alldeles ohistorisk. Det äldsta abessinska
riket har otvifvelaktigt varit en semitisk koloni med semitisk
religion och kultur; man behöfver blott i israeliternas ställe
insätta sydaraberna (minäerna eller sabäerna) och i stället för
judendomen med dess förbundsark den allmänsemitiska
planetreligionen med solguden och mångudinnan. Troligen har den
sydarabiska kolonisationen i Abessinien gått till på ungefär
samma sätt som den feniciska i Libyen; äfven här torde
invandrarna ha uppträdt som statsgrundare, och så småningom,
stödda på sina befästningar, skaffat sig en mer eller mindre
Det nya Sverige IV 19
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
