Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
282
Johannes Kolmodin
aldrig ha varit annat än kyrkospråk; amhariskan har däremot
troligen varit i bruk inom den lokala administrationen äfven
under den axumitiska perioden. Under de senare
århundradena har detta språk, sedan det genom 1200-talets revolution
fått en viss officiell ställning i hela riket, gjort oerhörda
landvinningar, i det närmaste uppslukat agau-språken och trängt
äfven tigrinja-dialekterna i norr och galla-gruppen i söder öfver
på defensiven.
Den stora omhvälfningen — måhända den största och mest
genomgripande, som någonsin förekommit i Abessinien allt
sedan rikets grundläggning — försiggår i legitimistiska former.
Ar 1268 träder den siste Sagua-konungen — enligt traditionen
öfvertalad därtill af nationalhelgonet Täklä Haimanot —
tillbaka för en föregifven (?) ättling af den salomoniska dynastien,
som någon tid förut dykt upp i Schoa, vid yttersta gränsen af
det amhariska området. Den nye härskaren, Jekuno Amlak,
och hans närmaste efterträdare på tronen genomföra med
bistånd af kyrkan (som vid denna tid har en relativ
blomstringsperiod under inflytande af en samtidig reformrörelse bland
kop-terna i Egypten) ett stort reorganiseringsverk. Man vill
centralisera och uniformera; provinser, som sedan den axumitiska
tiden stått i ett tämligen löst förhållande till det hela, inordnas
nu så vidt möjligt däruti på samma villkor som andra
riksdelar; öfver hela väldet genomföres en likformig militärisk
förvaltning. Dessa åtgärder innebära otvifvelaktigt ett steg utöfver
den axumitiska statsordningen, om ock i dess egen anda, och
i viss mån också en förenkling af densamma.
Den från söder utgående nydaningen står troligen i något
slags samband med en mäktig folkvandring i riktning från
söder till norr, som pågår under hela den senare medeltiden och
så småningom placerar ett stort antal små centralabessinska
agau-stammar såsom ett slags krigisk öfverklass i geesfolkets
gamla områden. Genom denna vandring har norra Abessinien
fått sin nuvarande sociala och etnografiska struktur. Stundom
kan man iakttaga flera skikt ofvanpå hvarandra inom samma
distrikt; de äldre lagren stå då vanligen i olika grader af
af-hängighet till det sist invandrade.
Denna folkrörelse får ny fart vid öfvergången mellan
medeltiden och den nyare tiden, troligen icke utan inverkan af hän-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
