Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Stat ocli folk i Ostafrika
283
del ser, som vid denna tidpunkt skakade riket i dess grundvalar.
Vid 1400-talets midt börjar den stora gallainvasionen, hvars
af-värjande sedan i öfver 200 år är en lifsfråga för monarkien;
och under 1500-talets förra del är den energiske emiren Ahmed
ib n I bra him af Harar (i Abessinien mest känd under namnet
Granj, d. ä. »den vensterhändte») med understöd från sultan
Suleiman II nära att kasta hela Etiopien öfver ända.
Granj är en fiende af en helt annan typ än gallaerna och deras
gelikar; han för religionskrig, han representerar en fientlig
kulturvärld. Räddningen kommer genom portugiserna, som rundt
Afrika kringgått de islamska ställningarna och just voro i färd
med att anfalla dem bakifrån; anföraren för de utsända
hjälptrupperna var en yngre bror till den store Vasco da Garna.
Dessa »franker» inkasta emellertid i sin tur en ny brandfackla
i riket genom att introducera den katolska propagandan, och
det nyss afslutade religionskriget efterföljes snart af ett nytt,
men denna gång ett inbördeskrig. Afgörandet låter länge vänta
på sig. Konung Susenios öfvergår formligen till katolikerna
(1626); men hans son, konung Fasil (1632—1667), som inser
omöjligheten att skaffa landet ro med detta religionsprogram,
låter åter »afskaffa Leos kätteri och upphöja Dioskuri
ortodoxi»; likasom sina samtida i Japan synes Fasil ha haft någon
kännedom om att flera europeiska stater lösgjort sig från
påfve-stolen, och härigenom ha blifvit stärkt i sin hållning. Det
efterlängtade lugnet vinnes dock ej genom jesuitfädernas
fördrifvande. Religionsstriden, en gång väckt, fortfar som förut;
inom kristölogien, där man hittills utan spekulation och kritik
nöjt sig med de gamla monofysitiska formuleringarna, uppdyka
nu tre hufvudpartier: den strikta enhetsläran, enligt hvilken
Maria födde Gud, den s. k. kniftron, som »skär itu» Kristi
person, och en medlande riktning, som anser, att Jesus
ursprungligen var blott en människa men blef Gud genom en särskild
gudomlig nådesakt. Dessa partier äro icke blott teologiska
utan äfven politiska; och blodiga fejder föras för och emot.
Under detta orosfyllda tidehvarf råkar den kungliga
administrationen så småningom i upplösning. Den från konungen
utgående befälsmakten blir efter hand så godt som ärftlig i
provinsernas stora ätter, hvilka på den folkliga lagskipningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
