Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
288
Johannes Kolmodin
och försöka sin lycka. Riket sönderfaller sålunda i två delar:
Tigre (d. ä. de ursprungliga axumitiska provinserna, där tigrinja
är hufvudspråket) och Amhara; båda sluta för öfrigt inom sig
en mångfald af länsfurstendömen, hvilkas höfdingar aldrig med
hela hjärtat underkasta sig sina tvungna öfverherrar. Vid sidan
af dessa båda oroliga och föga samlade riksdelar står som en
tredje hufvuddel det nya konungariket Schoa, som utrustadt
med en fast monarkisk organisation endast väntar på det rätta
ögonblicket att göra sig gällande på den större skådeplatsen i
norr.
Vid 1800-talets midt uppträder en fursteson från den västliga
agau-provinsen Quara, »af Rubens stam», och besegrar efter ett
glänsande fälttåg de båda sista mäsafent, ras Ali i Amhara och
dädjasmatj Ubie i Tigre. Skuggtronen i Gondar har då redan
någon tid stått ledig, och den nye härskaren tar nu det steg,
som de föregående usurpatorerna alltid ryggat tillbaka för: han
låter utropa sig själf till storkonung (under namnet Tedros; febr.
1855). Sin brist på legitimitet söker han öfverskyla genom att
antaga titeln »Guds utvalde».
Denna revolution inleder den abessinska historiens sista
skede.
Det är tre stora personligheter, som ha satt sin prägel på
denna period: de tre sista storkonungarna (eller »kejsarna»)
Tedros, Johannes och Menilek. Dessa tre kunna jämföras med
de tre väldiga gestalter, som äro förgrundsfigurerna i Japans
historia under tiden närmast före Tokugava-monarkiens
upprättande. Först Tedros, den storstilade vägrödjaren, den
afrikanske Nobunaga, som sliter ut sig ända till vanvett i en aldrig
upphörande strid med aristokratien, hvars frukter komma icke
honom men väl hans efterföljare till godo; sedan Johannes, den
firade nationalhjälten, den afrikanske Hideyoshi, som förstår att
draga med sig äfven de motvilliga genom sin på samma gång
realpolitiska och ideellt färgade krigspolitik, men har för svag
utgångspunkt och för kort tid på sig för att kunna åstadkomma
något varaktigt; och så till sist Menilek, den lugnt beräknande
statsmannen, deri afrikanske Iyeyasu, som stödd på sin fast
grundade familjemakt afvaktar det rätta ögonblicket, då de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
