Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Masskultur
303
omöjlig att i ord uttrycka. Den ger sig tillkänna i hela den
teoretiska och praktiska hållningen till lifvet. Denna åsyftade
världsåskådning kan man kalla naturalism, i ordets allmännaste
mening. Allt betraktas såsom energimängder och deras
transformationen Allt värderas såsom kvantiteter. Människan skaffar
sig en i sig själf värdeindifferent, kvalitetslös måttstock för alla
ekvivalenser uti penningen, hvilken kan betraktas såsom detta
kulturlifs symbol. Kulturlif blir det ju, men denna kultur är
en »masskultur», en kvantitativ likformighetskultur.
Betraktar man denna kultur närmare, så är det en synpunkt,
som genast erbjuder sig, och det är arbetets. Denna synpunkt
är en eminent modern. Vår kulturs egenart röjer sig allra bäst
i människans förhållande till sitt arbete. Man kan också med
fog, såsom Eucken gör, kalla denna kultur för en arbetskultur.
Det är tvenne människogrupper, som äro typiska för den
moderna arbetskulturen, nämligen kroppsarbetarna och de
kapitalistiska företagarna. Af dessa fäster sig Norström vid den
förra. 1 anslutning till Werner Sombart i hans Das Proletariat
kommer Norström till det resultatet, att »arbetet alltmer
lösgjort sig från sammanhanget med den arbetandes personliga lif
och intresserar egentligen blott för hvad det afkastar.
Härigenom blir det med nödvändighet intresselöst och tråkigt. Det
blir ett hjul, som måste surra, om icke själfva existensens
maskineri skall stanna af, det blir andefattig mekanik, det blir
själlöshet.» Ett sådant arbete mätes blott efter kvantitet,
enheten må ligga i tiden, muskelenergien eller penningen.
Personligheten har därför ingenting att göra med detta arbete.
Arbetaren blir en blott »funktion» i själfva arbetet. Han blir aldrig
kultursubjekt utan blott objekt och medel. Så vidt man här
talar om kultur, så är det en kvalitetslös masskultur.
Jag kan icke neka mig nöjet att som motstycke med några
få ord antyda, huru arbetet ter sig från den kapitalistiske
företagarens synpunkt. Det är klart, att arbetet måste för den
kapitalistiske företagaren te sig på annat sätt än för proletären
redan därför, att han är subjektet. Det är han, som äger
arbetsmedlen och leder arbetet. Men hvad vill han med arbetet? Hvad
är hans »verk»? frågar Sombart i x\rchiv für Sozialwissenschaft
uti en artikel, som åsyftar en framställning af den kapitalistiske
företagarens psyke, Hans svar är; den kapitalistiske företagaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
