Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
302
Axel Lagerwall
och kunskapsteoretiska arbeten samt å den andra dessa
kulturanalyser. De »yttre» anledningarna ha säkert blott spelat den
rollen att leda undersökningen in på »mindre branta stigar», än
eljest skulle skett.
Men hvad är egentligen kultur? En blick på historien, säger
Norström, visar, att kultur i äkta och egentlig mening är »den
af en viss grad af civilisation betingade frigörelse af andlig kraft,
som röjer sig i en mångfald lifsyttringar, genomträngda och
sammanhållna af en starkt enhetlig, tydligt förnimbar anda».
En sådan enhetlig och tydligt förnimbar anda får sitt uttryck
i en gemensam och enhetlig världsåskådning samt en däraf till
sin grundriktning bestämd konst.
På liknande sätt har en gång Nietzsche bestämt kulturens
väsen. Ett folks kultur, säger han, är enheten af en
konstnärlig stil i alla ett folks lifsyttringar. Stil är därvid icke
detsamma som skön stil. Hvad han vill säga är, att det folk, som
man tillerkänner en kultur, bör verkligen vara »etwas lebendig
Eines» och icke så eländigt sönderfalla i inre och yttre, i
innehåll och form. Den, som vill befordra ett folks kultur, måste
befordra denna högre enhet och arbeta på »der Vernichtung der
modemen Gebildetheit zu Gunsten einer wahren Bildung».
Med en sådan uppfattning af kultur blir det högst problematiskt,
om vi äga en kultur. Det duger icke att peka på alla de
»Kul-turgüter», vår tid har skapat och alltjämt skapar i en rikedom
och omväxling som ingen föregående. En sådan hänvisning
kan vara segerviss, endast så länge man naivt sammanblandar
civilisation och äkta kultur. Genom civilisationen vinner
människan på sin höjd medel till och formell duglighet för kultur.
Problemet är: till hvad använder människan alla kulturmedel,
till hvad behöfver människan dugligheten och hur brukar hon
den? Ar det alltjämt blott fråga om att skapa ständigt nya
kulturmedel? Kan lifvets mening bestå i att göra sig till medel
för att frambringa — medel? Civilisationen, säger Norström,
skapar en »ny natur, hvilken lägger sig kring oss som en
tvångströja. I kampen mot denna artificiella natur uppsugas nästan
alla våra krafter, äfven de, som skulle vara frigjorda. Det blir
sålunda knappast något kraftöfverskott af — kulturen till godo.»
Nu ligger utan tvifvel ändock i detta en viss enhetlig
världsåskådning, den må för sina bärare oftast vara omedveten ocli
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
