Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
330
Emil Svensén
tion bör hafva rätt och plikt att öfvervaka, i den mån det är
utförbart, att de enskilda järnvägarnas tåg noggrannt iakttaga
de i tågtabellerna angifna tiderna, med verksamma påföljder,
om afvikelser därifrån äga rum. Äfven bör statens
järnvägsstyrelse i långt högre grad än nu är fallet erhålla
medbestämmanderätt vid uppgörande af själfva tidtabellerna och i all
synnerhet vid upprättande af person- och godstariffer, så att
dessa icke uteslutande eller ens öfvervägande tillskapas i
konkurrenssyfte och bolagsintresse, utan med nödig hänsyn till den
trafikerande allmänhetens behof.
Föreskrifter i sådant syfte borde från första början ha
utfärdats såsom villkor för de enskilda järnvägarnas åtnjutande af
offentligt understöd i form af statslån. Men i ty fall hafva
statsmakterna, såsom vi redan sett, hela tiden försuttit
fata-lierna. Osäkert torde vara, i hvilken utsträckning detta
förbiseende numera låter sig godtgöras. I alla händelser förefinnes
nu ett gynnsamt tillfälle, som statens myndigheter icke böra
lämna att gå obegagnadt förbi. De enskilda järnvägarnas
styrelser torde i detta nu vara så angelägna att erhålla regeringens
tillstånd till höjande af sina trafiktaxor, att de för detta
ändamål kunna finnas villiga till ganska långt gående medgifvanden
åt det allmännas intressen på andra områden. Naturligtvis
kommer det då att i höga toner predikas om hänsynslöshet frän
statens sida, men staten är icke skyldig att visa en högre grad
af hänsyn gentemot de enskilda järnbanorna, än den för sin
del fått röna från deras sida, eller som de i sin inbördes täflan
pläga visa gentemot hvarandra.
Alltså — må staten i alla uppgörelser med de enskilda
banorna om deras trafiktaxor för personer och gods med orygglig
följdriktighet tillämpa regeln do ut des. Vilja de enskilda
järnvägarnas målsmän vid dessa förhandlingar finna sig i att
medgifva åt det allmänna motsvarande förmåner i den riktning vi
nyss angifvit såsom skäligt vederlag för trafiktaxornas höjande,
då må regeringen å sin sida gå med på detta höjande, hvarom
icke — icke. I sistnämnda fall hafva järnvägsbolagen och deras
styrelser att med sig själfva öfverlägga, huruvida de finna det
med sina intressen mera förenligt att bevilja staten de omtalade
förmånerna eller förblifva i afsaknad af den efterträngtade
taxeförhöjningen till allmänhetens betungande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
