Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
360
Albert Garlgren
hålles någorlunda uppe, det är hårdt för Norrland, säger jag,
att, trots detta och trots egna ansträngningar nästan öfver
förmågan, vara eller åtminstone i allmän uppfattning framstå som
ett understödshjon hos landet i öfrigt.
»Ibland är ni så rika och ibland så fattiga däruppe», yttrade
en gång till mig en framstående riksdagsman, skåning. Ja, just
så är det, Norrland är rikt, men dess rikedomar tillhöra
nationen och kapitalet. Själft är det fattigt, på mynt som på folk.
Hvad man kan anse nationen skänka Norrland såsom
nåde-gåfvor är rättare att betrakta som en gärd af rättvisa. Men
såsom man nu vanligen ser på saken, är det s. k. framtidslandets
ställning förödmjukande.
Om man skulle på de nu skildrade förhållandena i öfre
Norrland grunda såsom en första fordran vid den förestående
omgestaltningen af folkbildningsväsendet det yrkande, att
ansvaret liksom den hufvudsakliga kostnaden därför hör öfvertygas
af staten, komma helt visst många att finna detta vara en
underlig logik. Att vilja reformera det hela med hufvudsaklig
hänsyn till en aflägsen landsändas säregna beskaffenhet, låta
undantaget normera regeln!
Det är dock så — hvilket jag äfven förut antydt — att
Norrland icke utgör något undantag, utan endast med största
tydlighet visar, hvart de nu tillämpade reglerna för riket i dess helhet
leda i extrema fall. De i Nordsverige framträdande
missförhållandena på folkundervisningens område återfinnas nästan öfverallt
på landsbygden äfven söderut, ehuru i modifierad form och
förminskad skala. Nordsverige bara förstorar de allmänna felen.
Och utdömer halfmesyrerna!
Folkbildningen är titi sin natur ett statsändamål. Därom lär
ingen tvista. Endast historiska och förment praktiska skäl
lägga fortfarande denna statens uppgift på kommunerna.
Staten skjuter emellertid icke uppgiften helt ifrån sig, därmed
visande, att staten trots allt erkänner den som sin. Staten
bidrager till skolväsendet i proportion till hvad kommunerna
själfva vilja och förmå offra till lärarelöner.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
