Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
368
Hjalmar Haralds
förvaltningens jämna gång utan störande ingripande utifrån
kan icke vara starkt hos dem, som se hela förvaltningen utifrån.
Tidsandan med sitt nervösa framstegsbegär och sin otåliga
brådska att afhjälpa missförhållanden kommer att a priori
ställa sig på dylika tendensers sida. Våra arbetsamma och
företagsamma socialdemokrater ha redan gjort en hel del till att
förlänga riksdagssessionerna.
Man måste således se sig om efter andra utvägar. Vill man
icke förlänga tiden för riksdagens sessioner, så får man ställa
om att riksdagsarbetet medhinnes inom den nuvarande tiden.
Det blir alltså närmast en återgång till problemet om en bättre
organisation af riksdagsarbetet. Och härvidlag torde
tidsbesparingen icke få anses vara det enda målet, utan snarare
träda i andra rummet för syftet att ärendena må kunna få sin
vederbörliga behandling utan hastverk.
Ser man nu på de sidor i riksdagsarbetets organisation, där
framsteg vore möjliga, så frapperas man först och främst af det
ur teknisk synpunkt oriktiga i att utskotten skola förbereda
ärendena för riksdagen midt under sessionen. Detta är ju
en ren orimlighet, som faktiskt resulterar i att de icke med
utskottsplatser försedda riksdagsmännen få gå arbetslösa, medan
utskotten arbeta undan.
Ett medel mot detta vore ju en uppdelning af hela
riksdagen i utskott efter det s. k. byråsystemet. Något dylikt har
man väl åsyftat genom det flitigare airvändandet af tillfälliga
utskott, men utvägen torde visa sig illusorisk. Några få
utskott torde i alla händelser draga till sig de viktigaste
ärendena och de ledande männen, och dessa utskotts arbetsbörda
torde icke komma att afsevärdt lättas genom aldrig så talrika
utskott för politiska bagatellmål. En sådan koncentration
af riksdagsarbetet är tvifvelsutan nödig för riksdagens
arbetsduglighet.
Alltså synes den första uppgiften för en reorganisation af
riksdagsarbetet vara att ge utskotten tillfälle att arbeta mellan
riksdagarna.
De betänkligheter, som ur synpunkten af maktfördelningen
mellan regering och riksdag kunna riktas häremot, torde icke
ha någon större praktisk betydelse. Om man ser hvart
utvecklingen gått, skall man fmna försöken att skydda konunga-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
