Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Riksdagsarbetets organisation
369
makten genom att utestänga riksdagsmakten från vissa områden
vara hopplöst föråldrade. Konungamakten har med E. G.
Boström som verktyg själf genombrutit detta slags skydd under
sträfvandet att komma i kontakt med riksdagen i det lofliga
syftet att få vår försvarsfråga ur fläcken.
På den tiden, då riksdagen hölls utanför allt inflytande på »den
verkställande makten», hölls också regeringen utanför allt
inflytande på den penningbeviljande, och resultatet var en
regering svag i allt, när det gällde att föra riket framåt. Bevis
härför torde man finna tillräckligt i Oscar I:s, Karl XV:s och den
första delen af Oscar II:s riksdagshistoria jämförd med den
underliga gången af samma periods förvaltningshistoria.
Medlet för regeringen att få en starkare ställning just i
bevillningsfrågor har varit etablerandet af intimare samarbete med det
parlamentariska lifvet, framförallt genom de s. k. parlamentariska
kommittéerna, denna institution, som är så missförstådd och
förkättrad, emedan dess karaktär af parlamentariskt
regeringsmedel förbises för en administrativ och fackmässig, som den icke
äger. (Jfr min uppsats »Svensk parlamentarism» i Det nva
Sverige, 1909).
När nu dessa parlamentariska kommittéer icke visat sig
utöfva någon ödeläggande inflytelse på konungamakten, så
kunde man kanske våga sig på att låta våra rent
parlamentariska kommittéer, utskotten, sammanträda äfven mellan
riksdagarna. Men liksom de förra i organiseradt samarbete med
konungamakten, icke såsom ett slags välfärdsutskott, som skola
bevaka regeringen.
Frågan om samverkan mellan regering och riksdagsutskott
har redan ställt sig själf på dagordningen genom striden om
§ 46 R. O. vid 1909 års riksdag. Trots stridens skenbart
oafgjorda natur har lösningen redan visat sig vid horisonten. Den
är regeringens vägledande af utskottsarbetet genom sakkunnige
fackmän, såsom varit fallet i viss mån vid försvarsfrågans
behandling och nu senast i arbetsaftalsutskottet.
Organiseras grundlagsenligt ett dylikt samarbete mellan
regering och riksdagsutskott, torde de förbjudna vägarna förlora
sin lockelse mer och mer och förvaltningen, i stället för att
blifva utsatt för nitiske folkrepresentanters fria företagsamhet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
