Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
372
Hjalmar Haralds
statsreglering efter nutidens kraf, utan opraktisk hänsyn till
former som fortlefva från tider, då statsregleringen betraktades
som anskaffandet genom bevillningen af en fyllnadssumma till
kronans ordinarie inkomster. Om behofvet af en dylik reform,
därest hela vårt finanssystem ej skall bli oöfverskådligt för den
beviljande myndigheten och gå på sin hals, alla prutningar i
smått till trots, torde väl professor Gustav Cassels väckande
utredningar ha öfvertygat hvar och en.
Men just för en dylik grundlig och systematisk
budgetsbehandling synas mig treåriga budgeter vara bästa medlet. Någon
nämnvärd olägenhet kan ej uppstå af det dröjsmål för en eller
annan sak, som skulle föranledas däraf. Man finge tänka sig
för i tid, och dessutom kunde ju regeringen få initiativrätt till
supplerande anslag, hvilket ej behöfde störa den systematiska
gången af det hela, då regeringen bör ha förutsättningar att
bevara öfversikten. Däremot torde en inskränkning i enskild
riksdagsmans rätt till initiativ i finansiella frågor — som
riksdagen, genom häfdandet af principen att nya anslag helst böra
föreslås af Kungl. Maj:t, visat sig ej hålla hårdt på — vara
synnerligen välgörande till förhindrande af slöseri både med rikets
medel och riksdagens arbetskraft.
En dylik treårsbudget, som ofvan föreslagits, skulle
framläggas vid periodens andra riksdag, så att regeringen fått tid på
sig sedan valen försiggått att med deras facit i ögonsikte
utarbeta den. — I detta sammanhang kan det kanske ej vara ur
vägen att betona, hvilken besparing i arbetskraft för
statsförvaltningen det måste innebära, att vederbörande ej betungas med
arbetet på budgetens förberedande hvarje år.
Det definitiva antagandet af budgeten som ett helt äfven
som afarbetandet af de delar, som ej förut hunnit behandlas,
skulle ske vid periodens tredje riksdag, hvarigenom möjliggjordes
en ingående utskottsbehandling under tiden mellan denna och
den föregående. Denna riksdag skulle vara helt och hållet
befriad från lagstiftningsarbete, måhända med undantag för
Kungl-Maj.ts initiativ i brådskande fall. I stället torde vid periodens
andra riksdag lagstiftningsärendena böra ha ett bestämdt
företräde till behandling framför de finansiella, eftersom de
väsentligen måste afarbetas då.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
